Har man inga döttrar att klä ut till
påskkärringar får man ta det som finns.
Så resonerade tydligen våra föräldrar
när jag och Bertil i våningen under var för små för att våga
protestera mot tilltaget.
Här står vi i alla fall på baksidan
av huset Vallmovägen 6 och ser inte alltför belåtna ut, trots fina
förkläden runt magen, hucklen på huvudet och rosor på kinden men långt ifrån solsken i blick.
På den här bilden ser det dock ut som
om stämningen har lättat en aning. Kanske har vi fått lite påskgodis
att pigga upp oss med av Bertils pappa Ivan som tittar ut genon
altandörren.
Glad påsk, kan man väl i alla fall
våga utbrista så här drygt sjuttio år senare.
Goa påskkärringar!!
SvaraRaderaGunnar O.
Härligt Gunnar. Glad Påsk önskar jag dig 🐥🐥🐥
SvaraRadera