Nej, detta är ingen illustration till någon av Richmal Cromptons böcker om buspojken Bill och hans kompisar i värsta trotsåldern. Det är bara jag och barndomskompisen Bertil som sitter i den lilla stentrappan till altanen bakom huset på Vallmovägen 6. Möjligen kan man tänka sig att vi sitter och funderar på vad vi ska hitta på för att få dagen att gå. Bertil har en boll i handen så det kan mycket väl hända att någon fönsterruta i något av de närbelägna husen är i farozonen. Jag tycker vi ser ut att vara i treårsåldern. Året är i så fall 1947.
Verkligen en härlig bild. Tack Gunnar
SvaraRadera