BEKVÄMT BÄDDAT FÖR VASALOPPET

 Så var det dags igen. Dags att gå igenom hela den gamla ritualen.
Dags att stiga upp i gryningen, koka kaffe och värma blåbärssoppa.
Dags att ta fram Vasaloppsmuggen, dra på sig Vasaloppsluvan, bädda på soffan framför teven och krypa ner under täcket just som starten gick för det hundrade Vasaloppet mellan Sälen och Mora.

Efter Tjejvasan, Ungdomsvasan, Nattvasan, Stafettvasan och allt vad det heter hade det nu blivit dags för Soffvasan.
Även den är ett kraftprov som kräver sin man. När väckarklockan ringer vid halv sjutiden gäller det att raskt stiga upp och inte ligga och dra sig trots att det är söndag. Här måste man visa både fysisk kraft och mental styrka. Med en vilja av stål vältrar man sig ur sängen på direkten och stapplar ut i köket.

Det gäller också att hinna laga till en stor portion havregrynsgröt och sleva i sig tillsammans med ett par bananer för att ladda förrådet av kolhydrater, innan det är dags att krypa ner under täcket och luta sig tillbaka på soffan.

Och den här gången gällde det att fylla på med extra allt. Direkt efter målgången i Mora skulle det nämligen bära iväg med Kanal 6 till fristilssprinten i Lahtis och då gällde det att vara snabb med fjärrkontrollen för tidsprogrammet verkade inte tillåta någon vila däremellan.

Starten gick bra i år också. Som den gamle rutinerade soffåkare jag blivit med åren kom jag iväg utan problem, och sedan var det bara att följa med tv-kameran ända fram i täten.

Visserligen hade det blivit lite jäktigt strax före start, eftersom blåbärssoppan kokade över på spisen medan jag bäddade på soffan. I mitt sömndruckna tillstånd hade jag inte heller hunnit se över utrustningen ordentligt. Nu när jag hade lagt mig till rätta på soffan kunde jag dock konstatera att de flesta attiraljer var på plats. Duntäcket var nytvättat och fräscht. De fyra kuddarna bakom nacken var lagom uppfluffade och allt kändes bra, även om den gamla Vasaloppsluvan som inköptes i Mora-Nisses sportaffär på 80-talet hade börjat bli lite sliten och skavde en aning över ena örat.

Men Vasaloppet är inte vad det har varit. Numera bjuder SVT till exempel inte på ett enda kanalbyte under hela sändningen. För några år sedan fick man minsann ha fullt fokus hela tiden och inte slappna av en enda sekund. Skulle man ändå råka slumra in en stund under täcket kunde man vakna mitt i morgonandakten med psalmsång och orgelbrus i andra kanalen medan täten var på väg mot Mångsbodarna.

Och Vasaloppet är inte heller som på Mora-Nisses tid. Numera är det teamkörning och cykeltaktik frå början till slut. Så när fyra man gick loss direkt med tre olika team representerade låg deras lagkompisar och bromsar den stora klungan längre bak. Det var tre norrmän och svenske Alvar Myhlback som stack ifrån i första backen och ledde med nästan fyra minuter i Evertsberg efer halva sträckan.

Två mil från mål tackade Torleif Syrstad för sällskapet och for iväg som en raket i spåret. Sedan blev det rena defileringen i ensamt majestät in mot målet i Mora. Enda hotet kom från tre åskådare som slängde sig ner i spåret och försökte stoppa honom just som han skulle svänga in på upploppet.

Vakterna lyckades släpa bort dem och hålla spåret fritt så norrmannen kunde åka i mål och få sin välförtjänta lagerkrans. Om det var en demonstration mot den norska dominansen i Vasaloppet eller något annat framgick inte av tv-sändningen.

Svenskt på pallen blev det i alla fall när 17-årige Alvar Myhlback stakade in på tredje plats. Ännu har han några år på sig att slå 22-årige Ernst Alms rekord som yngste segrare från det första Vasaloppet 1922.