ALLA HAR VI VARIT SMÅ

 

Att lära sig cykla var viktigt när man växte upp i Uddevalla på 1940-talet. Då var det heller inte så mycket biltrafik på gatorna i stadens utkanter, så föräldrar kunde våga släppa ut sina småttingar på vingliga cykelturer lite hur som helst. Oftast var det också lite lättare på en damcykel utan besvärlig stång framför sadeln. 
Men den här lille gossen fick nog vänta ytterligare ett par år innan han föe egen maskin kunde ta sig upp på mammas Monark. Eller är det kanske rent av en Crescent, reglementsenligt utrustad med både dynamo och ringklocka. Mamma Ingrid övervakar så att jag inte ramlar av och skrapar upp mina bara armar och ben denna soliga sommardag 1947 eller möjligen 1948. Kortet har jag hittat i ett av mina föräldrars efterlämnade fotoalbum.