FRUKOST I GRYNINGEN MED INGEMUND

 Här följer det utlovade avslöjandet och den osminkade sanningen om ett möte med riksdagens talman en Vasaloppssöndag på Mora Hotel klockan halv fem på morgonen en gång för länge sedan.

Tillsammans med fotograf E vacklade jag nymorgnad och omtumlad in i frukostmatsalen. Där var det redan full fart. Yrvakna människor sprang fram och tillbaka i halvmörkret.

Det klirrade och slamrade av glas och porslin. Det luktade kaffe, havregrynsgröt, rökt skinka, skidvalla och liniment i en salig blandning och inne i ett hörn satt riksdagens dåvarande talman Ingemund Bengtsson ensam vid ett litet, litet bord med ryggen åt resten av lokalen och åt frukost i nästan fullständigt mörker. Just som jag upptäckte honom knackade han hål på ett ägg och förde skeden mot munnen.
Där frystes bilden i min hjärna och sedan återkom den gång på gång under dagen.

I pressbussen mot Sälen slumrade jag till då och då. Varje gång jag slöt ögonen såg jag samma syn, Ingemund Bengtsson sittande vid ett litet, litet bord med ryggen mot resten av lokalen, ätande ägg med sked i så gott som fullständigt mörker.
Var är jag, vad heter jag, vad är det för dag i dag och hur mycket är klockan, tänkte jag och undrade om jag snart kanske inte skulle vakna på riktigt.

Uppe i Sälen kvicknade jag till ute i friska luften. Men när starten gått och pressfolket satt sig till rätta i bussen och man kunde slappna av var det dags igen Så fort jag blundade kom Ingemund Bengtsson tillbaka, sittande vid ett litet. litet bord med ryggen år resten av lokalen, ätande frukost i nästan fullständigt mörker.
Har detta verkligen hänt, tänkte jag. Har jag upplevt detta eller har jag drömt?
I Mångsbodarna fick pressen smaka på blåbärssoppan och efter två muggar kvicknade jag till lite på nytt

Men när täten passerat och jag kommit ombord på bussen och lutade mig bakåt och slöt ögonen var det klippt igen. Det enda jag såg var Ingemund Bengtsson sittande vid ett litet, litet bord med ryggen ut mot lokalen, ätande ägg med sked i så gott som fullständigt mörker.
Timmarna gick. När loppet var kört och jag hade lämnat mina texter och fotograf E skickat hem sina bilder till tidningen och vi satt på hotellrummet och pustade ut hade bilden av Ingemund Bengtsson äntligen bleknat och jag började tro att jag trots allt hade drömt alltihop.

Då sa plötsligt fotograf E:
-Såg du hur konstigt han Ingemund satt nere vid frukosten i morse?
-Ja, utropade jag. Lade du också märke till det? Tack gode gud, jag trodde jag var på väg att bli tokig
-Nej, sa fotograf E. Han satt på ett väldigt konstigt sätt. Jag tror inte det var meningen att någon skulle sitta där. Det var nog ett serveringsbord som personalen skulle ha för att ställa tallrikar på.

Avslutningsvis vill jag bara tillägga att jag inte på något sätt är ute efter att förlöjliga den gamle hedersmannen Ingemund Bengtsson, som ju tyvärr är borta sedan flera år.
Tvärtom visar väl denna fullständigt sanna bild ur verkligheten hur folklig och anspråkslös riksdagens dåvarande talman var. Han hade säkert kunnat beställa upp frukost på rummet om han känt för det. Men nu gick han i stället ner i matsalen och beblandade sig med allt folket och höll dessutom till godo med det sämsta bordet av alla utan att klaga.