HELAN GÅR I MOSKVA

Äntligen är det vinter igen. Åtminstone i teve, för där pågår ishockey-VM för fullt.

När jag växte upp spelades ishockey-VM av någon outgrundlig anledning i februari-mars.

I Moskva 1957 pågick turneringen från 24 februari till 5 mars när den nya ishockeystormakten Sovjetunionen för första gången stod för arrangemanget och skulle försöka försvara sin mästarvärdighet från OS i Cortina året innan.

Numera är det alltså maj månad som gäller med vårsol och fågelkvitter och knoppar som brister. När jag var liten var det snöstorm och nare och minusgrader och det enda som brast var möjligen isen på sjön uppe i skogen.

Där fanns nämligen ett vattendrag som gjorde den svag i ena kanten så det var risk att gå ner sig, åtminstone till knäna, när vi som var Tumba eller Nisse Nilsson eller Lasse Björn kom glidande med pucken för långt ut på kanten.

På den tiden behövdes det alltså minusgrader när man skulle spela hockey, för då lirades det utomhus. Till exempel i Moskva 1957 när 50 000 åskådare på Dynamostadion såg Tre Kronor spela 4-4 mot ryssarna och fira guldet med en snapsvisa på prispallen.

Vid medaljceremonin räknade man förstås med att få höra Du gamla du fria spelas i högtalarna, men ingenting hände.

Det påstods att ryssarna hade varit så säkra på seger att de inte brytt sig om att skaffa någon skiva med den svenska nationalsången. Enligt andra uppgifter var det högtalaranläggningen som hakade upp sig.
Och när spelarna stod där och väntade på Du gamla du fria, sa någon till lagkaptenen Lasse Björn högst upp på pallen att han får väl sjunga en bit i stället.

Då tog Lasse Björn ton med Helan går, varpå hela laget stämde in. Ryssarna och tjeckerna stod i stram givakt liksom 50 000 dödstysta och gravallvarliga åskådare medan ”Sjung hopp faderallan lej” ekade över Dynamostadion.

-Vi fick ju ta en bit som alla kunde, sa Rolle Stoltz efteråt.

Att det oavgjorda resultatet mot Sovjet räckte till guld berodde på att ryssarna hade tappat poäng mot tjeckerna tidigare i turneringen.

Endast åtta lag ställde upp. Förutom de tre nämnda Finland, Östtyskland, Polen, Österrike och Japan. Bakgrunden var att sovjetiska trupper hade slagit ner upproret i Ungern några månader tidigare. Flera nationer med USA och Kanada i spetsen bojkottade därför turneringen. Men Sovjets lag var etta i världen vid den här tidpunkten och den svenska segern en stor sensation.

DEN SISTE MÅNGSYSSLAREN

Ishockey-VM pågår för fullt.
Som alla vet är det en turnering som vi teve-tittare ska betrakta bakom fördragna gardiner och nerfällda persienner för att hålla störande solsken och fågelsång borta.
Men det fanns en tid då hockey-VM spelades på vintern, även om det för många kan förefalla otroligt.

Så sent som i slutet på 60-talet kunde man bänka sig framför teven för att avnjuta en VM-match medan det fortfarande var både snö och minusgrader ute. Ibland kunde det till och med hända att isen låg på både sjöar och havsvikar medan hockey-VM spelades.

Det var på den tiden stjärnorna kunde vara aktiva i flera olika sporter. Man spelade fotboll under sommarhalvåret och ishockey på vintern och ibland också bandy på elitnivå.

Den siste att vara landslagsman i alla tre sporterna var så vitt jag vet Gösta ”Knivsta” Sandberg, färghandlaren i Ulvsunda och Mr Djurgården himself under många år.

1951-62 gjorde han 52 A-landskamper i fotboll, 8 i ishockey och 3 i bandy. Han spelade 300 allsvenska fotbollsmatcher för Djurgården och var med i det svenska bronslaget vid OS i Helsingfors 1952. Han blev svensk mästare fyra gånger i fotboll och sex gånger i ishockey.

1961 blev han uttagen i Tre Kronors VM-lag tillsammans med klubbkamraten Hans ”Tjalle” Mild, båda klassiska ”järnkaminer” i Djurgårdens IF, alltså spelare som det gjorde ont att möta och som aldrig gnällde när de själva fick en smäll.

Uttagningen av ”Knivsta” ledde till en konflikt mellan Svenska Fotbollförbundet och Svenska Ishockeyförbundet. Fotbollsfolket tyckte att ”Knivsta” skulle stanna hemma och förbereda sig för fotbollssäsongen i stället. Men ”Knivsta”, som hade spelat hockey i många år och tagit 6 SM-guld med Djurgården tackade för förtroendet och åkte med Tre Kronor till VM i Schweiz.

Där gick det dock inget vidare. Förlust med 1-6 i premiären mot Kanada följdes av 2-6 mot Sovjet och så småningom 2-5 mot Tjeckoslovakien.

Till slut blev det fjärde plats efter de tre nämnda ländernas lag. Men eftersom Europamästerskapen avgjordes samtidigt fick ”Knivsta” i alla fall åka hem med ett EM.brons .

När turneringen spelades? 1-12 mars. Samtidigt med både Vasaloppet och SM-finalen i bandy. Utan plusgrader och fågelkvitter.

För ordningens skull ska nämnas att ytterligare sex svenskar har varit landslagsmän i alla tre sporterna, men då handlar det om tiden fram till början av 1940-talet. De sex är:

Hilding ”Moggli” Gustafsson, Reymersholms IK
Seth Howander, IFK Uppsala
Axel ”Acke” Nilsson, AIK och Hammarby IF
John ”Jompa” Nilsson, AIK
Erik ”Lillis” Persson, AIK
Wilhelm ”Mulle” Petersén, AIK
De tre sistnämnda blev dessutom svenska mästare i alla tre sporterna.

Däremot platsar inte Sven Bergqvist, Hammarby IF, i det här gänget. Han var ”bara” landslagsman i två sporter, målvakt i fotboll och back i ishockey.

Svenne Berka är dock den ende som varit allsvensk i fem sporter, fotboll. ishockey, bandy, handboll och bowling.