GLAD AMATÖR MÅLAR FÄRDIGT

Efter att ha målat hela golvet i pannrummet kände jag mig både glad och nöjd där jag låg på knä på rätt sida tröskeln till rummet längre in i källaren.

Svårare än så var det alltså inte att undvika att måla in sig i ett hörn och vara tvungen att klafsa tillbaka över det nymålade golvet.

Sedan föll blicken på det smala röret under expansionskärlet. När jag började måla hade jag tagit bort den lilla hink som stod där under för att samla upp det vatten som med ojämna mellanrum kommer ur röret.

Nu började det plötsligt droppa vatten rakt ner på det nymålade golvet och blanda sig med den fortfarande blöta färgen. Den hade redan börjat anta en betydligt ljusare ton i en fläck som blev större och större i takt med att mer och mer vatten droppade från röret.

Där stod jag som förstenad på andra sidan tröskeln och stirrade på dramatiken som utspelades två meter in i pannrummet men var utom räckhåll för mig.
Det här sa dom aldrig något om i skämtteckningarna, tänkte jag.

Sedan drog jag av mig skor och strumpor, tog försiktigt fyra kliv på det nymålade golvet och satte ner den lilla hinken under pipen. Sedan klafsade jag tillbaka över golvet medan jag böjde mig ner och målade över fortspåren så gott det gick.

Där borde historien ha varit slut. Men nu fann jag mig plötsligt sittande på golvet med fötterna i luften fulla av färg utan att kunna gå någonstans. När jag försökte förflytta mig framåt på mage med fotsulorna uppåt kände jag hur det började rinna färg från dessa.

Räddningen blev en hög med gamla tidningar som låg två meter in i rummet. Genom att lägga mig ner och sträcka ut mig i hela min längd lyckades jag nå några av dessa, som jag först torkade av fötterna på och sedan lade ut för att trampa på under min väg till duschrummet.

Jag är inte riktigt säker på om detta kan jämställas med att måla in sig i ett hörn, men med facit i hand och de upprörda känslorna nu någorlunda under kontroll tycker jag i alla fall att jag har nått hyfsad skämtteckningsnivå i mitt måleriarbete.

Och golvet blev faktiskt riktigt snyggt till slut.

ATT MÅLA IN SIG I ETT HÖRN

Det har blivit dags för andra delen av vår artikelserie i konsten att målar in sig i ett hörn.

Efter att ha börjat måla golvet i pannrummet hemma i källaren kom jag att tänka på alla dessa skämtteckningar man sett i olika tidningar genom åren där folk på ett mer eller mindre klumpigt sätt lyckas måla in sig i något av rummets hörn.

Sådant kan väl ändå inte förekomma i verkligheten, tänkte jag där jag låg på knä på golvet och körde med rollern.

Ingen kan väl vara så dum att han inte ser till att ha ryggen fri och reträtten klar när han målar ett golv. Det kan väl ändå inte vara möjligt, speciellt inte med tanke på just alla skämtteckningar man matats med genom åren på klantiga målare som får övernatta i ett hörn medan färgen torkar eller klättra på väggarna för att komma därifrån om de inte rent av väljer att klafsa tillbaka den väg de kommit och sätta stora fotspår på det nymålade golvet.

Jag målade och målade medan humöret steg i takt med att jag såg hur det gamla cementgolvet började lysa och blänka i den nya färgen. Jag började vid ytterdörren och målade mig sedan sakta bakåt och inåt mot den dörröppning som ledde vidare in i källaren.

När det var klart konstaterade jag med tillfredsställelse att jag hade nästan exakt halva burken kvar så att det skulle räcka till en ny stryknin. Och något hörn hade jag naturligtvis inte målat in mig i.

Allt går bra om man bara planerar och använder hjärnan tänkte jag förnöjt.

Det var då jag upptäckte något som fick mig att stelna till av fasa.
Spännande fortsättning följer.

ATT MÅLA GOLVET

Att måla in sig i ett hörn är lätt gjort. Jag vet, för jag har provat.

När jag skulle måla golvet i pannrummet grundade jag först alla bara fläckar som uppstått när jag skrapat bort den gamla färgen. När det hade torkat efter något dygn tog jag fram rollern och den stora färgburken och ställde mig på knä på golvet och tänkte att nu börjar det roliga

Så har jag nämligen hört andra amatörmålare säga när de anser att de har gjort ett gediget förarbete och äntligen kan köra igång med själva målningen.

Det var då jag kom att tänka på alla skämtteckningar på folk som målar in sig i ett hörn.
Spännande fortsättning följer senare i veckan.