Svårare än så var det alltså inte att undvika att måla in sig i ett hörn och vara tvungen att klafsa tillbaka över det nymålade golvet.
Nu började det plötsligt droppa
vatten rakt ner på det nymålade golvet och blanda sig med den
fortfarande blöta färgen. Den hade redan börjat anta en betydligt
ljusare ton i en fläck som blev större och större i takt med att
mer och mer vatten droppade från röret.
Där stod jag som förstenad på andra
sidan tröskeln och stirrade på dramatiken som utspelades två meter
in i pannrummet men var utom räckhåll för mig.Det här sa dom aldrig något om i skämtteckningarna, tänkte jag.
Sedan drog jag av mig skor och strumpor, tog försiktigt fyra kliv på det nymålade golvet och satte ner den lilla hinken under pipen. Sedan klafsade jag tillbaka över golvet medan jag böjde mig ner och målade över fortspåren så gott det gick.
Räddningen blev en hög med gamla
tidningar som låg två meter in i rummet. Genom att lägga mig ner
och sträcka ut mig i hela min längd lyckades jag nå några av
dessa, som jag först torkade av fötterna på och sedan lade ut för
att trampa på under min väg till duschrummet.
Jag är inte riktigt säker på om
detta kan jämställas med att måla in sig i ett hörn, men med
facit i hand och de upprörda känslorna nu någorlunda under
kontroll tycker jag i alla fall att jag har nått hyfsad
skämtteckningsnivå i mitt måleriarbete.
Och golvet blev faktiskt riktigt snyggt
till slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar