ÖDESDIGER KOKOSBOLL

Sedan Årets råskinn vid lunchbordet hade utsetts av redaktör A vidtog eftersnack och kommentarer.

Titeln hade denna gång tillfallit kåsören i hård kamp med den berömde optikern och den försynte bankmannen. Sedan segraren gratulerats och belönats med en varm applåd av sina medtävlare tog redaktör A åter till orda.

– Jag vill bara tala om vad det var som blev avgörande, sa han. Det var ditt uppförande på hemvägen från fotbollsresan till Jönköping. Året före hade jag lovat att bjuda på tårta på hemvägen. När vi stannade den gången fanns ingen tårta på vägkrogen så det blev mackor i stället. Då fick jag läsa i ett kåseri vilken löftesbrytare jag var. Det här året fanns allt som ni ville bli bjudna på. Vad gör slyngeln då? Jo, försöker smyga till sig en liten kokosboll på egen bekostnad bara för att kunna berätta vilken snåljåp jag var som inte betalade hela kalaset. Det var det som avgjorde hela tävlingen.

Mötet begrundade detta en stund varpå kåsören räckte upp handen och begärde ordet.

– Det gläder oss ändå alla tre att du inte har visat så dåligt omdöme att du har utnämnt dig själv till Årets gentleman som förra gången.

– Det behövs inte, sa redaktör A. Den titeln är vilande. Och eftersom ingen annan har övertagit den innehar jag den fortfarande. Det trodde jag ni begrep utan att jag skulle behöva förklara det.

– Men om den titeln skulle sättas på spel borde väl jag vara närmast, sa bankmannen. Jag fick ju minst antal poäng i råskinnstävlingen.

– Det kan så vara, sa optikern. Men det var väldigt jämnt.

– Ja, det är små marginaler i den här sporten, sa kåsören.

– Det svänger snabbt, sa optikern och tittade på bankmannen. Ena gången råskinn, andra nästan gentleman.

Därpå reste sig kåsören för att hämta kaffe men råkade samtidigt stöta till soffan som han och redaktör A satt i så att den for iväg en bit ut på golvet och ställde sig på snedden.

– Titta, sa optikern till bankmannen, Dom där två kan man inte ha i möblerade rum.

– Hallå där, sa redaktör A. Du ska inte tro att du kan vräka ur dig vad som helst bara för att resultatet är klart. Kommande års tävling har redan börjat och jag kan meddela att du har tagit ledningen.

SANNINGENS ÖGONBLICK

Det hade blivit dags för redaktör A att utse Årets råskinn vid lunchbordet, alltså den av hans kamrater som han tyckte hade varit mest oförskämd mot honom under det gångna årets luncher vid stambordet på ett av stades näringsställen.

Den berömde optikern, den försynte bankmannen och kåsören, vilka samtliga tre var nominerade för titeln lyssnade andäktigt när maten var uppäten och redaktör A tog till orda.

– Ni har skött er oväntat bra det här året, inledde han till allmän förvåning sitt slutanförande.

– Det verkar som om jag har lyckats uppfostra er så att det har blivit lite fason till och med på slyngeln till vänster om mig, även om det naturligtvis är långt ifrån bra, fortsatte han och sneglade på kåsören.

Sedan riktade han sig till bankmannen som tidigare hade tilldelats titeln inte mindre än tre år i rad:

– Du är titelförsvarare sedan tre år tillbaka. Det har varit ett svårt val varje gång men ett helt rättvist resultat. Du har även detta år gjort vad du kunnat för att behålla din titel. Ibland har det varit svårt att höra vad du säger eftersom du talar så lågt och otydligt men det som har gått fram räcker långt. Du har kommit upp i 20 poäng.

Därpå vände han sig till optikern och sa.

– Du har tidigare varit den minst lymmelaktige men det här året har du vräkt ur dig betydligt mer dumheter än tidigare. Stundtals har du burit dig åt som värsta sortens busunge. Hur jag än räknar kan jag dock inte få det till att du har kommit upp i mer än 21 poäng..

– Det är ju ostraffbart, sa kåsren. Han har redan vunnit. Grattis!

– Tyst med dig, sa redaktör A. Nu är det din tur. Du har varit ytters nära tre år i rad och förra gången räddades du av gong-gongen. Det här året har du hela tiden sagt att du tror att du inte kommer undan. Det vittnar för en gångs skull om gott omdöme. Du har förstått vartåt det lutat och jag kan nu avslöja att du har kommit upp i 22 poäng. Därmed utser jag dig till Årets råskinn.

– Tack för det, sa kåsören. Det var på tiden. Äntligen ett erkännande.

De båda övriga tävlingsdeltagarna tog då upp en spontan applåd samt reste sig och bugade för segraren som tacksamt tog emot alla gratulationer och ovationsyttringar

Därmed var själva tävlingsdelen av årets arrangemang avslutad. Men diskussionens vågor fortsatte att gå höga kring bordet i form av en hel del synpunkter och kommentarer. Dessa kommer också att redovisas i denna blogg.

Eftersnack och analys följers alltså senare i veckan.

ÅRETS RÅSKINN VID LUNCHBORDET

Redaktör A har i många år haft som jul- och nyårstradition att utse Årets råskinn vid lunchbordet. Titeln tilldelas den av hans kamrater som han anser har varit mest oförskämd mot honom vid stambordet på lunchrestaurangen under det gångna året.

Ständigt nominerade är den berömde optikern, den försynte bankmannen samt kåsören.

Den här gången artade sig tävlingen till att bli alldeles synnerligen oväntat jämn och oviss ända in i det sista. Titeln hade de tre närmast föregående åren tillfallit bankmannen, men redaktör A hade nu meddelat att inga gamla meriter gällde.

Efter diverse förpostfäktningar hade sällskapet slutligen kommit fram till mötets höjdpunkt då resultatet skulle kungöras av redaktör A.

Utförligt referat följer senare i veckan.