Visar inlägg med etikett Tidningen Se. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tidningen Se. Visa alla inlägg

tisdag 11 september 2012

VAD SA PIGAN TILL PRÄSTEN?

I sensommarens sista skälvande stunder sitter jag i den lilla stugan vid havet och läser tidningen Se nummer 49 från 1967.


Pang, sa soldaten, sket i mathämtaren, står det på ett ställe.
Tätt följt av:
Tjo, sa bödeln, slog skallen av käringen.
Och:
Välkommen i det gröna, sa flickan, strödde persilja på musen.


Om någon tycker att detta tyder på en viss frigjordhet redan i mitten på 60-talet, bör kanske påpekas att det är citat ur en bok med titeln ”Svenska ordstäv”, sammanställd av Fredrik Ström och utgiven 1929.
Det är den härlige kåsören Gits Olsson som har hittat ett exemplar av sin barndoms käraste smygläsning och vidarebefordrat i sin spalt Mummel i kön längst bak i tidningen.


Här vältrar man sig i sex- och bajshumor i form av egendomliga citat, tillskrivna präster, fjärdingsmän, militärer, skräddare, skomakare och förvånansvärt försigkomna flickor.
Präster och pigor verkar ha varit de allra mest vältaliga. Det är bara att läsa innantill:
Ske Guds vilja, sa pigan, la sig under prästen.
Synden tar jag på mig om du tar mig på dig, sa prästen till pigan.
Känner ni igen klangen flickor, sa prästen, slog veken i predikstolen.



Men även i andra situationer kunde prästerskapet tydligen uttrycka sig kärnfullt:
Det här tycks bära rent åt helvete, sa prästen, då hästarna skenade mot kyrkväggen.
Det var lika kärt som oförmodat, sa prästen, kom in i himmelriket.
Det var dit jag ville komma, sa prästen, predikade om helvetet.


Även flickan - vem hon nu kan ha varit - hade mycket att säga, om man får tro ”Svenska ordstäv” från 1929.
Det var rätt åt mig, sa flickan, vad hade jag i drängstugan att göra?
Morgens gossar, sa flickan, vakna i kasern.
Låt mej hantera´n som är van, sa flickan.
Jag får tacka alla som hjälpt till, sa flickan vid barndopet.



Lagens representanter verkar också ha haft talets gåva. Eller vad sägs om följande:
Här är rum för arton toddar, sa länsman, klappa sig på magen.
Leve djur-i-diken, sa länsman, föll i diket.
Maka på dej Maja, sa fjärdingsman, la sig bredvid suggan.


Det militära vimlade också av färgstarka uttalanden enligt samma källa.
Nu ska lössen undra vart jag tagit vägen, sa gardisten, vände skjortan ut och in.
Inte ante jag att livet satt så löst, sa korpralen när han slog ihjäl kaptenen med laddstaken.
Vad kostar en slik djävul i år, sa gardisten om psalmboken.
Det skulle inte förvåna mig om jag fick huvudvärk, sa soldaten när kulan gick genom skallen.
I tjänsten känner jag ingen, sa livgardisten, red omkull mor sin.


Ack ja, det var väl det jag misstänkte, Även om allt inte var bättre förr så var det roligare, åtminstone ibland.




lördag 25 augusti 2012

ATT UTROTA MYROR

Hur blir man av med myror och andra oönskade insekter på tomten?
Det är en fråga som har satt myror i huvudet på mången förtvivlad fastighetsägare. Men mest synd är det förstås om myrorna, dom stackarna.


I den lilla stugan vid havet hittade jag ett exemplar av tidningen Se nr 38 från 1967. Där fann jag sommarens verkliga guldkorn i form av ett brev i just detta ämne.


Det uppges vara skrivet av en flaggjunkare vid Kustartilleriet och är ställt till Fortifikationsförvaltningen.
Så här lyder det i sin helhet:

"Sedan Ni meddelat att Ni ej är i tillfälle att utlämna koldisulfid att användas här för utrotande av myror, gjordes hänvändelse till intendenten. Denne svarade, att han kunde utlämna sådant utrotningsmedel endast i den mån de ifrågavarande myrorna befunno sig inomhus. I den mån myrorna befunno sig utomhus tillkom utlämningen av utrotningsmedlet vederbörande fortifikationsförvaltning.


Det stöter givetvis på svårigheter att avgöra vilka avsikter som hysas av de myror som skola utrotas; en del bo inomhus och gå ut och söka sig föda, andra åter bo ute och kommer in efter mat. Det är svårt att i varje särskilt fall avgöra, huruvida en myra kommer utifrån, och således är en fortifikationsmyra, eller om den kommer inifrån och följaktligen är en intendentsmyra. En del av våra myror synas röra sig kretsformigt, andra åter ströva omkring skenbart planlöst.

Myrornas ifrågavarande uppträdande är naturligtvis högst förkastligt och skulle kunna leda till att en fortifikationsmyra blev utrotad med intendentsgift, respektive en intendentsmyra utrotad med fortifikationsgift, vilket vore i strid med gällande förordningar och sannolikt skulle föranleda omfattande utredningar, remisser etc.

I beaktande av att erfarenheten visar att en myra som behandlats med intendentsgift blir lika död som en dylik, behandlad med fortifikationsgift, och vice versa, anhåller jag härmed att Ni låter begära lika kvantiteter av samma gift från såväl fortifikationen som intendenturen och låter blanda upp desamma, så att ingen vet vilket gift som vållat en viss myras död.”
Säga vad man vill om militärer, men jag har en känsla av att dom var roligare förr.