KALABALIK I HERRBASTUN

I bastun längst nere i källaren i det stora hotellet någonstans i Sverige satt tolv man och svettades ikapp.
De klämde på sina små fettvalkar och klappade sig på sina små magar som svenska bastubadare plägar göra. Då och då var det någon som reste sig och gymnastiserade lite.

-Stretching ska det va´ nu för tiden, sa en stor norrlänning. Bålrullningar och sånt är ute. Det är stretching som gäller.
-Just det, sa en liten skåning. Stretching kan göra underverk med en stel kropp.
-Stretching och sit-ups, sa Norrland. Det är modellen.

Sedan var det tyst en stund, varpå en liten fet man från Örebro reste sig och ställde sig framåtlutad med raka knän och försökte nå golvet med fingertopparna. Han tänjde och tänjde och tänjde men kom inte riktigt ner.

En göteborgare kände sig manad att göra sammalunda. Han ställde sig bredvid och tänjde och tänjde han också.

-Titta här, sa han och stötte långfingrarna i golvet., Det är inga problem.
-Åja, sa örebroaren. Raka knän ska det va´.
-Rakare än så här kan det inte bli, sa Göteborg och slog nu fingertopparna i golvet gång på gång. Det här är väl ingen match.
-Inte när man fuskar nä, sa örebroaren surt och gick och satte sig på laven igen.

Den store norrlänningen ansåg då tiden inne att ta till orda.

-Hela handflatan ska det va´, sa han.
-Vadå? sa göteborgaren som stod och tänjde på golvet.
-Hela handflatan i golvet, upprepade Norrland. Och raka knän.
-Får vi be om en uppvisning, sa den övriga bastun.

Då reste sig den store norrlänningen och bugade lätt åt publiken. Sedan gick han långsamt två meter framåt, gjorde ett par snabba tänjningar och lade båda handflatorna i golvet.

-Raka knän, sa han som inte hade fått ner fingertopparna.
-Gå ut och raka dig om du behöver. Mina knän är det inget fel på, sa Norrland och sträckte på benen och tänjde men den här gången fick han inte riktigt i hela handflatorna.
-Det där gick ju inget vidare,sa en i publiken.
-Bättre kan du, sa en annan.
-Ta i lite då, sa en tredje.

Då gjorde den store norrlänningen det, varpå han släppte sig så det lät som en kraftig trumpetstöt i bastun.

-Ojdå, sa Norrland.
-Den dog med en sång på läpparna, sa Skåne.
-Den fångar du varken med lasso eller pilbåge, sa Göteborg.
-Den som ropar i skogen får svar, sa Örebro.
-Spring ikapp den och måla´n grön, sa Norrland.

Sedan satte sig alla gubbarna på lavarna igen och började klämma på sina magar och stryka svetten av armarna och prata om kilon de gått upp och kilon de gått ner i sina dar.

-Lätt fånget, lätt förgånget, sa Skåne och drog i en liten fettvalk.
-Ja, fast tvärtom, sa Norrland och klappade sig på magen.

Det var med andra ord precis som i vilken svensk bastu som helst en alldeles vanlig lördagseftermiddag. I samma ögonblick satt förmodligen tiotusentals andra nakna gubbar och svettades och pratade om samma saker på tusentals andra ställen i vårt avlånga land.

Det var då det hände.

In genom dörren kom en väldig finne med tre magar och två par bröst och en spann vatten i näven. Denna vräkte han utan minsta förvarning rakt över aggregatets stenar med ungefär samma effekt som om han hade släppt en bomb i bastun.

FORSSSCCCHHH!!! lät det när ett väldigt rökmoln slog upp och orsakade dimma i hela bastun, medan tolv man tappade andan samtidigt.

Resultatet blev ungefär som när man vänder på en sten ute i naturen och får se gråsuggor kräla för brinnande livet åt alla håll.

Så fort de kunde störtade tolv man ut ur bastun, alla på en gång, så att de höll på att trampa ner varandra i dörren.

-Det här får räcka för i dag, sa örebroaren med tillkämpat lugn efter att ha slagit igen dörren till bastun och hämtat andan.

-Ja, det finns ingen anledning att överdriva, sa skåningen.
-Man ska sluta när det är som bäst, sa norrlänningen.
-Ja, det kan lätt bli för mycket, sa göteborgaren.

Sedan satte de sig på var sin bänk och pustade ut.
-Det var faktiskt hög tid att gå ut och duscha, sa Skåne

-Jag hade ändå tänkt bryta nu, sa Örebro.
-Vi hade väl suttit i nästan en timme, sa Norrland.
-Det är en dag i morgon också, sa Göteborg.
-Man ska inte sitta för länge, sa Skåne.
-Lagoma korvar är bäst, sa Örebro.
-Allt har en ände, sa Norrland.
-Utom korven som har två, sa Göteborg.

 

För svenska bastubadare är nu en gång för alla så beskaffade att ingen vill erkänna att det är för varmt i bastun och att de på något sätt har gett upp i förtid. Går man ut ur bastun gör man det av det enkla skälet att man har tröttnat på att vara där.

Punkt och slut.