ETT GLATT LIV

Snön lyser för tillfället med sin frånvaro i våra trakter. All skidåkning är inställd, men vissa dagar är det bra glid under fotsulorna på gator och trottoarer.

Svensk vinter på de här breddgraderna består som bekant av att det först toksnöar i några dygn med meterhöga drivor som resultat. Därpå följer en dag med töväder så att snön blir riktig tung att skotta undan.

På kvällen när alltihop verkar vara på väg att smälta bort, blir det plötsligt 15 minusgrader. På morgonen har alltihop stelnat och förvandlats till ett jättelikt islandskap. Sätter man foten utanför dörren glider man på ändan nerför trappan och fortsätter ut på gatan om inte grinden tar emot.

Eller så stoppas man av de groteska, pansarhårda isblock som har bildats av den snö som plogbilen vräkt upp där man skottade rent kvällen före.. Brevlådan ser ut som en stor isskulptur och locket till soptunnan har frusit fast.

Säga vad man vill, men det är ett glatt liv vi lever i den här delen av landet, åtminstone när vi försöker hålla oss på benen på trottoaren.
Och efter något dygn med dessa balansövningar blir det kraftigt omslag till tö och flera plusgrader med översvämmade källare och vattendrag som resultat.

När allt vattnet har runnit undan tar vi ett nytt varv på samma tema. Först blir det snöstorm och kallt i ett par dygn, varpå det töar under några timmar och sedan slår om till björnkyla med väldiga isvalkar på gångbanor, gator och parkeringsplatser, innan alltihop töar bort och vi får mera översvämningar, takdropp och vatten i källaren.
Det är ungefär där vi är nu.

Medan vi väntar på att det ska börja snöa och töa och frysa och töa igen tar vi en historia om hur det kan vara att åka kana på trottoaren. Den kommer i den här bloggen någon gång under veckan.