SKIDÅKAREN SOM SKADADES I SÄNGEN

Typograf E var ute och åkte skidor på Herrestadsfjället med några kamrater. När de kom till en ovanligt brant utförsbacke sa kamraterna att här får vi nog ta det försiktigt.

 

Typograf E, som är en berest man och har sett större branter både i Alperna och de svenska fjällen, påpekade då att han tyckte det var några riktiga veklingar till skidåkare han hade fått med sig.

-Det är bara att stå på, sa han till en av kamraterna. Åk först du.
Då gjorde denne det och såg en stund ut att klara sig ner stående. Men i slutet av backen tappade han balansen och gjorde en saltomortal som fick typograf E att brista ut i ett rungande gapskratt uppe på krönet.
-Åk själv då! ropade kamraten och reste sig.

Typograf E hade bara skojat från början. Egentligen hade han tänkt ta av sig skidorna och gå nerför backen. Men nu ansåg han sig tvungen att kasta sig utför branten han också.

Schwisch, sa det bara och så for han iväg så det susade om öronen och tårades i ögonen.
I slutet av backen fanns ett litet gupp. Där lättade skidorna från den snötäckta marken, varpå typograf E gjorde en luftfärd på flera meter och landade med en duns på baken.

Det var endast med möda han förmådde ta sig hem. Dagen därpå värkte det i hela kroppen. Typograf E uppsökte då en kiropraktor, som la honom på ett bord och började dra i armar och ben. Behandlingen gjorde underverk. När typograf E promenerade därifrån kunde han gå obehindrat igen och kände endast en lätt ömhet ovanför ena skinkan.

Mirakelmannen påstod emellertid att det skulle gå över efter en tid. Mot eventuella smärtor rekommenderade han tio minuter med isblåsa då och då.

Typograf E ansåg då att han kunde återuppta sin skidkarriär och åkte till Sälenfjällen för nya äventyr. Men efter ett långt träningspass började han åter få känning av sin skada.

Han la sig på sängen, placerade isblåsan i läge och fördjupade sig i en tidning. Det måste ha varit intressant läsning, för efter en stund glömde han bort varför han låg där.

När mer än en timme hade gått kom han plötsligt ihåg isblåsan och for upp ur sängen som en raket.

Prövande satte han ena benet i golvet och upptäckte att han knappt kunde stödja på det. Det kändes som han hade fått en stor bedövningsspruta i baken, och han hade förlorat all känsel. I stället för att kurera sin skada hade han lyckats med konsttycket att förfrysa hela skinkan!

Många egendomliga idrottsskador har man hört talas om, men det här är förmodligen den förste skidåkaren i världshistorien som har drabbats av förfrysningsskador i sängen.

Att fjällturister ramlar ur liften eller bryter benen när de faller ner fråpn barstolar må vara egendomligt nog, men det här torde vara en av de underligaste blessyrer som någonsin hemsökt skidsporten.
Vänliga kolleger på jobbet missade heller inga tillfällen att muntra upp typograf E med käcka kommentarer när de fick veta vad som hänt.

-Ska du hem och tända i brasan i kväll, undrade någon.

-Nu får du väl snart tänka på att klippa häcken, sa en annan.
-Eld i baken är ju ett gammalt talesätt, men is har jag aldrig hört talas om, påpekade en tredje.
-Is i magen är det ju en del som har, insköt en fjärde, Men inte i röven väl?

Här följer ytterligare några uppsnappade kommentarer:

-Blev det någon skidåkning när du var i fjällen, eller hade du bak-halt?
-Får jag bjuda på en bak-else?
-Eller lite djupfryst skinka kanske?
-Långa häcken och korta häcken förekommer ju inom friidrotten. Men kalla häcken i skidåkning var något nytt.
-Man skulle väl kunna säga att hela fjällsemestern tog en ända med förskräckelse.

Men tiden läker alla sår. Både smällen från fallet i skidbacken och den efterföljande frostskadan gav så småningom med sig, och typograf E:s farhågor att för all framtid få gå omkring med ett ärr i baken som minne av sitt skidäventyr besannades inte. Ej heller kollegernas funderingar om att han i likhet med Fritjof Nilsson Piratens bokhandlare skulle bli tvungen att undvika offentliga bad på grund av sitt kainsmärke i ändan och bara våga smyga omkring i buskarna och avundsjukt betrakta hur folk doppade sig, för evigt stämplad som typografen som slutade bada.