MITT LIDANDES HISTORIA

Efter att ha halkat på en isfläck och släpat mig hem och blivit liggande på soffan med värkande bak, kände jag plötsligt hur hela mitt livs lidandes historia kom farande genom skallen.

Det är inte klokt vad man kan komma ihåg när man ligger på en soffa och pressar en ispåse mot sin värkande bak.

Det började redan i fyraårsåldern när jag ramlade ur min fars bil. På den tiden fick barn sitta i framsätet utan bilbälte. På något sätt lyckades den lille parveln pilla upp låsanordningen så att dörren for upp. Denna öppnades i framkant och slets upp av vinden varpå den lille parveln följde efter och slog några volter i luften innan han blev liggande mitt i vägbanan som en liten nyslaktad kalkon. Fadern stannade bilen och sprang ut och lyfte upp honom ögonblicket innan en lastbil passerade i hög fart.

Detta kommer jag naturligtvis inte ihåg men jag har fått de berättat för mig så många gånger att jag inte har någon anledning att tvivla på det.

Det påstås också att den lille parveln direkt efter hemkomsten från lasarettet gick in på grannens tomt där denne höll på att bygga en fritidsbåt i en stor ställning. Den lille parveln klättrade upp i denna och blev hängande i hakan innan förskräckta människor rusade till och forslade honom till sjukhuset för nya stygn och ny omplåstring.

När han kom hem därifrån gick han ut på gården och tappade en tegelsten på sitt högra pekfinger så att fingertoppen blev hängande och dinglade som en liten köttbit. Det ärret blev riktigt vackert och kan än i dag beskådas på detta finger.

När han blev lite större tjuvåkte han en gång med en hästskjuts och ramlade av och blev överkörd av ena hjulet så att ögonvittnen trodde att han hade dött. Men han klarade sig den gången också.

Fortsättning följer.