Efter de två första
grenarna av den stora mångkampen på landet mellan kåsören och
redaktör S förflyttade sig de båda atleterna in till stan för att
genomföra den avslutande grenen bangolf.
Redaktör S hade
visserligen föreslagit mingolfbanan vid den närbelägna
campingplatsen men godkände efter en kort diskussion kåsörens
förslag att förlägga matchen till den välskötta anläggningen
för tävlingsspelare inne i staden. De skulle ju ändå dit in för
att hämta pizzor till den efterföljande banketten.
Ett smärre problem
uppstod dock redan vid utkvitteringen av scorekortet. En noggrann
granskning av detta visade nämligen att där stod att högsta antal
slag på varje bana är sju. Eftersom båda atleterna tillhör en
generation som sedan urminnes tider har räknat åtta som högsta
antal slag skapade detta viss förvirring.
Tävlingsjuryn fick
inkallas och antog så småningom följande resolution:
Om någon säger att han
ska gå och slå en sjua är han ute i helt andra ärenden än att
spela golf och bör ställa ifrån sig både klubba och boll innan
han går till verket. Att slå en sjua har således ingenting med
golf att göra, och juryn fastslår därmed att högsta antal slag på
varje bana liksom vid tidigare mångkamper av denna form är åtta.
Sedan detta var avklarat
skred de båda atleterna till verket. Solen stod högt på den
molnfria himlen, svetten lackade och det stod snart klart att detta
skulle blir ett konditionsprov utöver det vanliga. Och som om det inte vore nog hade banorna dessutom ockuoerats av en massa
sällskapsspelare som vimlade över hela anläggningen.
– Det här kommer att ta
resten av dan om vi ska ta alltihop i rätt ordningsföljd, sa
redaktör S. Vi får hoppa mellan banorna och passa på när någon
blir ledig.
Så skedde också. Matchen
började i jämnhetens tecken och de båda atleterna följdes åt på
de fem först spelade hålen. Sedan slog redaktör S tre åttor i
rad, samtidigt som kåsören spikade två av dessa banor.
Därmed var matchen i
praktiken avgjord. Resten blev en transportsträcka fram till en
glänsande viktoria för kåsören med 12 slags marginal.
– Det var för lättspelat
i dag, sa redaktör S. Jag vill ha svåra förhållanden. Regn och
rusk med motvind och vattenpölar på banorna. Då kommer min styrka
till sin rätt. Jag är en typisk terränggolfare. Det här slöa
finliret på släta banor passar inte mig.
– Jag säger ingenting, sa
kåsören, Jag tycker resultatet talar för sig självt.
– Dessutom är det ett
oskick att inte ta banorna i tur och ordning, sa redaktör S. Hur tror
du det skulle ha sett ut om Henrik Stenson hade varit tvungen att
hoppa mellan banorna. Han skulle aldrig ha vunnit British Open under
sådana förhållanden.
Eftersom hela mångkampen
hade genomförts utan publik var det bara de båda atleterna själva
som kände till hur det hade gått. Därför var spänningen stor på
den efterföljande banketten, där de speciellt inbjudna gästerna
väntade på att det sammanlagda resultatet av årets match skulle kungöras.
Redaktör S mumlade då
något om att hans blygsamhet förhindrade honom att avslöja alltför
mycket men att resultatet som vanligt var i stort sett det väntade.
– Nu förstår jag inte
riktigt, sa kåsören. Sitter du här och tror att det är du som har
vunnit?
– Självklart, sa redaktör
S.
– Jag undrade just varför
du såg så nöjd ut, sa kåsören. Driver du med mig?
– Matchen slutade 2-1 till
mig, sa redaktör S.
– Nu var jag nära att
sätta pizzan i halsen, sa kåsören. Menar du att de där två
knappa tursegrarna i pilkastning och frågesport skulle väga tyngre
än min glansfulla golftriumf. Har du blivit spritt språngande galen?
– Försök inte, sa
redaktör S. Det var jag som vann.
– Men det är ju bara att
räkna, sa kåsören. Du vann pilkastningen med två poängs
marginal. Samma skillnad i frågesporten gör totalt 4-0 tll dig så
långt. Sedan vann jag minigolfen med 12 slag till godo. Jag har
alltså vunnit hela matchen med 12-4. Det går väl inte att räkna
på något annat sätt.
Därmed lämnar vi årets mångkamp på landet och överlåter åt högre makter att försöka räkna ut resultatet och på så sätt eventuellt skipa någon form av rättvisa.
ÄNTLIGEN!
SvaraRadera