VILSEN TURIST PÅ FEL SPÅR

På väg till The Hive Stadium långt uppe i norra London satt jag på tunnelbanetåget och funderade. Jag tyckte jag var väl påläst och förberedd men ändå höll jag på att aldrig komma fram.

Resan gick visserligen som på räls och jag såg arenan från tågfönstret när vi passerade den, men när jag skulle orientera mig dit gick det sämre.

Eftersom jag inte medförde någon mobil med uppkoppling hade jag läst in mig i förväg och noga antecknat vägen från stationen till arenan.

Där stod att jag skulle ta vänster när jag gick ut från stationen, gå över gatan, sedan ta vänster igen och följa trottoaren på gatans högra sida i ett par hundra meter tills jag kom tilll en järngrind på höger sida och sedan gå genom den och ta gångvägen över fälten varpå jag snart skulle se arenan.

Alltså vänster ut från stationen, gå över gatan och sedan vänster igen. Okej, det lät ju bra. Bara att följa anvisningarna.

Det var bara det att när jag tog av åt vänster utanför stationen och gick över gatan passerade jag en tvärgata som jag trodde var den åsyftade gata jag skulle gå över. Om vägbeskrivningen hade innehållit uppgiften att jag skulle vända mig åt höger och gå över gatan när jag vikit vänster utanför stationen hade jag nog kommit rätt.

Nu gick jag alltså över fel gata och följde denna i ett par hundra meter utan att se någon järngrind. Men efter ytterligare ett hundratal meter skymtade jag faktiskt en järngrind där gatan tog slut.

Öppningen i denna grind ledde mig mycket riktigt in på ett stort fält. Här fanns också en gångväg som jag följde en bit, dock utan att skymta någon arena. Först fanns där inte en människa att fråga men efter en stund mötte jag en man som stannade och såg fundersam ut när jag undrade om han kände till fotbollsarenan The Hive Stadium.

– Never heard of it, sa han. Är det H-I-V-E?

– Ja, sa jag. The Hive Stadium. Barnet FC:s fotbollsarena.

– I´m sorry, sa mannen. Här neråt finns bara en cricketplan. Jag skulle tro att det är bäst att gå tillbaka och söka på andra sidan stora vägen.

Jag gick då tillbaka ut ur parken genom järngrinden och ända bort till korsningen där jag hade startat min vandring. Tur i alla fall att man är ute i god tid. Jag hade fortfarande nästan en timme på mig till avspark när jag nu tog vänster och följde stora vägen bort från stationen. Där kom en och annan bil men inte en människa förrän jag mötte två man i 30-årsåldern med östeuropeiskt utseende.

– Excuse me, sa jag försiktigt. Vet ni var fotbollsarenan är?

Då tittade de granskande på mig några sekunder, varpå den ene stack handen innanför jackan och plockade fram något ur innerfickan. Det var dock ingen revolver, utan det han höll upp mellan tummen och pekfingret och visade var en biljett till matchen.

– Follow me! sa han.

Då gjorde jag det, följde med de båda männen när de korsade gatan och efter en stund kom fram till den järngrind jag en stund tidigare hade gått förbi utan att se från fel sida gatan.

– The Footballstadium, sa mannen med biljetten och pekade bortåt fältet, varpå jag slog följe med ett helt gäng Barnetsupporters som nu hade börjat strömma mot arenan.

Nåja, vi blev inte fler än 1600 till slut, men det är väl vackert så på en division fyra-match mot Crewe Alexandra.

Något mål fick vi inte se, men jag kan i alla fall konstatera att mitt besök tydligen blev den injektion som behövdes, för direkt efter det tog Barnet tre raka segrar och gick upp som en raket i tabellen.