Kriget mot maskrosorna
upptar så här års en stor del av tiden.
Liggande på alla fyra i
ett hörn av gräsmattan tittar jag plötsligt upp och ser att en
förbipasserande man har stannat på trottoaren på andra sidan gatan
och betraktar mig med förvånad min.
– Vad gör du? undrar han.
– Tar upp morötter,
svarar jag och håller upp en maskros med ett rotsystem stort som en
purjolök.
– Ur gräsmattan? säger
mannen och skakar på huvudet och går vidare.
Jag kan bara säga att jag förstår hans förvåning. Och när jag tittar närmare på det
kolossala maskrosexemplar jag håller i handen tycker jag nog inte
att det ser ut som en morot heller.
Det påminner snarare om
utomjordingarna i Independence Day, alltså dom där som hade långa
bläckfiskliknande tingel-tangel-extremiteter i stället för armar
och ben och ville utplåna allt liv på jorden.
Undrar om det här
verkligen är maskrosor, tänker jag. Det kanske är aliens som har
kommit för att invadera oss.
När jag berättar om
dessa upplevelser för mina bekanta får jag rådet att inhandla
något av marknadens starkaste kemiska bekämpningsmedel och sprida
över gräset i stället för att försöka ta upp maskrosorna för
hand.
Det är bara det att en
gång för flera år sedan lade jag ut något som skulle förinta all
mossa i trädgården. Efter ett tag visade det sig att det hade
förintat nästan allt annat också. Det blev stora bruna fläckar i
gräsmattan så jag måste åka och köpa flera säckar med frön och
så nytt gräs.
Så tills vidare
fortsätter jag nog som jag har börjat
Och får jag säga det
själv så utgör jag nog en rätt ståtlig syn där jag drar fram
över gräsmattan med maskrosjärnet klart till drabbning i ett par
gamla slitna jeans, randig utanpåskjorta och basebollkeps på
huvudet.
Då känner jag mig som så
många vårar tidigare förvandlad till Hämnaren med rensjärnet,
redo att slå till mot allt ont, likt en gammal westernhjälte
ridande mot den nedåtgående solen, nynnande på I´m a poor
lonesome cowboy och inser att jag gjort rätt som vigt mitt liv åt
att utrota allt ogräs väster om både Rio Grande och Bäveån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar