Ännu vet ingen hur
långa rötter en maskros kan få.
För min del blir jag lika häpen varje
gång jag drar upp ett nytt mastodontexemplar ur gräsmattan och
konstaterar att alla tidigare rekord är slagna.
Dessutom får jag så
egendomliga associationer när jag kryper omkring på gräsmattan med
rensjärnet, redo att slå till så fort en gul maskrosblomma eller
en grön knopp kommer inom synhåll.
Det kan till exempel handla om små filosofiska funderingar om vad det är för likhet mellan en maskros och ett isberg. Man ser bara toppen utan att ana vad som finns därunder och när sanningen äntligen uppenbaras står det klart att det som döljs är betydligt större än det som syns precis som så mycket annat här i livet.
Sådana konstiga
funderingar kan man få när man står på knä på gräsmattan och
bökar i jorden. Och vart det kan leda kommer att avhandlas längre
fram i veckan i denna blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar