BLAND FILMSTJÄRNOR OCH SÖTNOSAR

Att bli handplockad till en filmroll utan att anstränga sig hör inte till de vanligaste vardagligheterna. Men blir man sedan också recenserad i dagspressen, finns det anledning att se upp. 
Om detta skriver Gits Olsson i ett gammalt exemplar av tidningen Se, som jag hittat i den lilla stugan vid havet, samtidigt som han också avslöjar hur det gick till när han ”döptes” till Gits.

Så här skriver han under vinjetten Mummel i kön i nummer 35 från 1965:

Alla skådespelare jag känner säger att dom aldrig bryr sig om att läsa recensioner. För det första är detta naturligtvis lögn, för det andra så är det riktigt roligt att läsa recensioner.

Sedan berättar han hur han för ett gage av 75 kronor fick hoppa in i militärfarsen ”För tapperhet i tält” och spela malaj i två dagar. Med i filmen var också boxaren Ingemar Johansson, hovsångaren Rolf Björling, racerföraren Joakim Bonnier och halva TV, det vill säga Putte Kock, Egon Kjerrman, Berith Anserud och några till.

Något manuskript såg jag inte till, skriver Gits, men regissören sa hur vi skulle göra och då gjorde vi så.

Allra roligast var dock att så småningom få läsa recensionen i Skånska Dagbladet, fortsätter Gits och cïterar:

”Ljuspunkter saknades dock inte helt och de kvinnliga medverkande Git Gay, Gits Olsson och Laila Westersund var i alla fall söta att se på.”

Tack för det, kommenterar Gits Olsson, men ska sanningen fram så är Git Gay den som har den snyggaste figuren av oss,

Det är dock inte första gången, konstaterar han och berättar om hur han för några år sedan ringde till en mindre sydsvensk stad och bokade rum på Stadshotellet, När han i sena kvällen nådde stan och tog rummet i besittning hade krögaren dekorerat skrivbordet med fyra röda rosor. 
I buketten satt en lapp med texten: ”Tack för alla glada showkvällar!”

Krögaren urskuldade sig dagen efter med att han trodde att Git Gay hette Olsson i det privata, skriver Gits och fortsätter:.

Det här med ”Gits” hittade man på när man var finnig volontär och detta att skaffa signatur nästan var viktigare än vad man skrev. Signaturen kom till genom att jag helt enkelt vände bak och fram på mitt borgerliga förnamn. Och sen har jag dragits med den. Än i dag kommer det arga insändare till Se som säger: ”Det där har Gits Olsson missuppfattat men så blir det nästan alltid när man sätter fruntimmer på saker och ting.”

För att inte tala om den arge pensionär på Norr Mälarstrand som krävde att ”Gits Olsson ska bort ur Se. Sparka ut kärringen!”

En medlidandets tanke går också till den 57-årige tegelbruksarbetare i salatraktren som skrev och undrade om jag kunde tänka mig att flytta till honom och ta hand om hushållet och tre barn, skriver Gits och avslutar:

Sedan redaktionen börjat införa en bild av mitt nylle varje vecka har frierierna märkbart avtagit. Numera är de praktiskt taget bara Skånska Dagbladet som tycker att jag är söt.