VARNING FÖR BADGÄSTER!

Mitt i den svenska sommaren 2019 sitter jag utanför den lilla stugan vid havet och läser tidningen Se från 1965, samtidigt som jag konstaterar att ingenting är nytt under solen.

Det handlar om hur välbeställda villaägare med vakter, bommar och förbudsskyltar beskylls för att försöka hindra vanligt folk att använda badstranden.

Se har skickat reportern Gits Olsson till platsen. Här är hans rapport.

Jag var badpirat i Falsterbo!

Ni läste nyss rapporter i dagstidningarna: fullständigt krig har utbrutit mellan ägarna till de fashionabla sommarvillorna och vanliga bilburna medelsvenssöner som kommit till platsen för att bada!

Med en mur av förbudsskyltar, bommar, vakter och hundar hindrar villaägarna dessa badgäster från att komma ner till de lockande stränderna. Terrorn är koncentrerad till Ljunghusen, där verandorna på luxuösa sommarvillor fylls av bittert blängande miljonärer så fort en ofrälse vågar sig in i området.

Se:s utsände trotsade skyltarna, bommarna, vakterna och hundarna och hoppade i spat med hela familjen, avslöjar Gits och fortsätter lite längre fram i texten med följande lägesbeskrivning från platsen:

På gatorna strövar miljonärna omkring i vegamössor och skepparjackor och försöker se ut som kung Oscar II, fast det är inte lätt alla gånger att verka riktigt kunglig när det står Lee och Texas i ändan på en.

Bommen, som avstänger vägen och om lördagar och söndagar är bevakad av vakt med polismans befogenhet, var uppsvängd på vid gavel. Ingen vakt syntes till, men så var det ju också vanlig onsdag. En Oscar II i Jaguar bleknade vid anblicken av vår torftiga Volkswagen 1500 Variant, men han sa ingenting utan försvann bland buskarna med en lätt tryckning på gasen.

En Oscar II i Mercedes körde om oss på den asfalterade huvudvägen genom villaområdet och iakttog oss spänt i backspegeln. Men han sa inget han heller, Vi rullade kallblodigt vidare.

Nere vid badstranden var allt öde och tomt. Badvädret var inte det bästa På stranden står det att inga andra än platsens villaägare får parkera där. Vi parkerade ändå och klev ur bilen och försökte låtsas som det regnade, vilket inte var svårt ty det gjorde det.

En Oscar II i en grå Dodge parkerade vid sidan om oss. Han bar en liten segelbåt i famnen och betraktade oss noga. Men inte heller han sa någonting utan försvann mot havet för sjösättning.

Sedan trodde vi att det utbrutit skogsbrand, för de rök mellan stammarna. Men det visade sig att det var en drottning Victoria som kom fräsande i en Saab med för fet blandning, sannolikt en shoppingbil. Drottningen tittade länge på oss utan att förändra en min. Sedan lossade hon två barn och försvann bland badhytterna.

En liten Gustav V med Esso-tiger på ryggen undrade vad vi hade här att göra men nöjde sig fogligt med beskedet att vi ämnade spränga badvallen.

Ingen sa något, ingen körde bort oss, ingen bussade hundar på oss, ingen sköt med gevär. En Oscar II som just skulle göra hole-in-one på golfbanan stannade visserligen med klubban mitt i luften, men annars var det inte spännande ett dugg.

Miljonärerna i trakten säger: Varför i herras namn måste folk bada just nedanför våra villor när hela näset är fullt av lika fina badstränder?

Och det kan man faktiskt fråga sig med en viss rätt. Det är för övrigt inte bara miljonärerna som kan uppträda snorkigt. Den badande allmänheten är inte Guds bästa barn. När miljonärerna stoppar bilister och frågar om de inte läst skyltarna som det står ”Privat” på, så är ett mycket vanligt svar detta:

-Nä, vi brukar aldrig läsa sånt som det står ”Privat” på.

Så miljonärerna tycker att när det gäller snorkighet, så står det 1-1 mellan dem och allmänheten,

Allt enligt Gits Olsson i tidningen Se från 1965. Själv bläddrar jag vidare i jakt på nya godbitar.