LIVET ÄR FULLT AV PORTMONNÄER

Vi är inne i augusti och ute i skärgården sitter man i kvällsskymningen på verandorna och pratar om livet. Augustiskymningen har förmågan att göra till och med plastdisponenter och semestrande försäljare av billiga begagnade bilar till små verandafilosofer.

Så skriver Gits Olsson i nummer 31 av tidningen Se från 1965 som jag sitter på verandan i den lilla stugan vid havet och läser i augusti 2019.

Häromkvällen kom vi underfund med att livet är fullt av portmonnäer, skriver Gits vidare och fortsätter:

En man i rutig skjorta, jeans och vegamössa (lagerchef i det civila) tände sin pipa och berättade att han upplevt något mycket märkvärdigt sist han var inne i stan för att handla. Mitt på vägen låg det en borttappad portmonnä. När lagerchefen böjde sig ner för att plocka upp den, hoppade portmonnän in i en häck och innanför lövverket glittrade luften av skadeglada gossars fnitter.

En man i rutig skjorta, jeans och vegamössa (konditor i det civila) menade att sådana där spratt har varit populära i hundratals år. Alla har vi väl bundit snören i portmonnäer och ryckt undan dem för folk.

En man i rutig skjorta, jeans och vegamössa (bilmekaniker i det civila) sa: Men en och annan fiffig jäkel satte foten på pluskan innan man hann rycka. Jag vill minnas att det gick åt många pluskor.

En man i rutig skjorta, jeans och vegamössa (taxiförare i det civila) sa, att det gjorde väl detsamma för det rörde sig väl i regel om tomma portmonnäer.

En man i rutig skjorta, jeans och vegamössa (bensinmacksinnehavare i det civila) påpekade det anmärkningsvärda i att alla människor låter sig luras av utplacerade portmonnäer trots att de själva i barnaåren varit med om att placera ut sådana. Människan lär sig aldrig av erfarenheten, ansåg han.

En man i rutig skjorta, jeans och vegamössa (ingenjör – väg och vatten – i det civila) sa att det minsann ligger något symboliskt i detta människans fåfänga jagande efter tomma portmonnäer. Det är ju det vi håller på med hela tiden.

Under det allmänna mummel som uppstod bland vegamössorna på verandan kunde följande uppsnappas och urskiljas:

När man skaffat sig en 50 hästars Mercury och är jättesalig över att ha den snabbaste plastbåten på hela ön, så är det allltid nån jäkla bandit som köper en 65 hästars dan därpå.

När man landar en femkilos gädda och rusar upp från båten för att visa den för grannen så står grannen på sin förstukvist upptagen med att rensa en på sex kilo.

När man äntligen lyckas resa upp sin 18 meter höga flaggstång så ramlar den förkromade knoppen ner och slår en i skallen så att det ringer i öronen på en i två timmar.

Det visade sig att alla vegamössorna på verandan var överens med den vegamössan som är ingenjör. Livet är fullt av borttappade portmonnäer, konstaterar Gits och avslutar med följande historia ur den bistra verkligheten:

Det är bara här ute på ön som vi går klädda så här. När vi måste in till stan blir vi civila igen. En och annan hinner dock inte klä om. Dagens Nyheters segelskribent till exempel. Han störtade raka vägen med snabbaste förbindelse från Sandhamn in till redaktionen i stan för att skriva sitt regattareferat och hann inte byta från sin eleganta vita nypressade seglardress. Han mötte sin chef R:et Eklöw i en av DN:s korridorer. R:et tvärbromsade och sa något förvånad:

-Va fan, ska du ut och sälja varm korv!