MYSTERIET MED RINGKLOCKORNA

Varje kväll på hotellrummet i London läste jag några kapitel ur Torsten Ehrenmarks böcker innan jag somnade.

Den här historien är en av favoriterna.

"Vi hade bekanta som bodde på tredje våningen i ett trevåningshus. På första och andra våningen bodde två andra familjer. Vid ytterdörren satt tre ringledningar ovanför varandra.

Svensk som man var tryckte man förstås på den översta knappen. Det var ju logiskt. Ffter lång väntan öppnades ytterdörren av en man i morgonrock, som vi inte kände och vid närmare eftertanke inte ville bli bekanta med. Det var ömsesidigt.

Han frågade gallsprängt vem vi sökte och vi stammade att det var familjen tre trappor upp och han pekade då ilsket på nedersta knappen. Själv bodde han två trappor upp och hade nu fått springa i onödan, förklarade han med en viss hetta.

-Då måste de som bor på nedre botten alltså ha mellanknappen, sa vi.

Han såg ut som om vi hade kommit husets hemlighet på spåren.

-Ska ni till dom också? sa han misstänksamt.

-Nej, sa vi, men vore det inte praktiskt om ni ordnade ringknapparna våningsvis, så att den översta gick till översta våningen, den understa till bottenvåningen och den mellersta till mellanvåningen?

-Aha, sa mannen, ni är såna där utlänningar, hör jag. Tyskar kanske.Vi klådde er för femton år sen och nu kommer ni hit och ska flytta om våra ringklockor. Men vi ändrar ingenting. Vi är brittiska.

Och så slog han igen ytterdörren, och vi tryckte på understa knappen som mycket riktigt ringde hos våra vänner på översta våningen.

Det var precis som det skulle vara i ett gammalt hus i London."