AMERIKANEN OCH UNDERTRÖJAN

 I nummer 8 av tidningen Se från 1968 fortsätter Gits Olsson att rapportera från sin tillfälliga exil i USA. Den här gången handlar det om undertröjans betydelse för den amerikanske mannens självkänsla. Det är alltså fråga om det plagg som vi i dag vanligtvis benämner t-shirt.

Så här skriver han:

Hela veckan går gubbarna i den här amerikanska småstadsförorten klädda som vicedirektörer i försäkringsbolag, vilket kan tänkas ha sin förklaring i att varannan gubbe tycks vara vicedirektör i försäkringsbolag. Det ska vara svart hatt, svart kostym, svart slips, svarta hornbågade glasögon och svart dokumentportfölj att förvara lunchmackorna i (jag vet inte säkert men det är möjligt att man har svart ost på dom).

Men på lördagarna är vicedirektörerna lediga, då är försäkringsbolagen stängda och den som dör den dagen utan att ha skrivit på, han får skylla sig själv. På de lediga lördagarna undergår vicedirektörerna en märklig förvandling. Då går dom till snabbköpet för att veckohandla åt hustrun, och då kommer dom i fransiga jeans, trasiga gummiskor, oljig mockajacka och – det viktigaste av allt – en urringad undertröja. Och om inte undertröjan är tillräckligt stärkande för självkänslan spär de på med en tändsticka i mungipan.

Man beskyller Marlon Brando för att ha lanserat undertröjan som manligt mode. Det lär ha skett i ”Linje lusta” och sedan den filmen har det bott en liten Marlon Brando i varje amerikan. För all del, det är ett tufft och virilt mode för den som är byggd för det. Men den övervägande delen av vicedirektörerna i vårt område har svårt att leva upp till förebilden. Är man 1.50 i strumplästen, smalaxlad och försedd med en liten kulmage, liknar man inte Marlon Brando hur mycket man än uppträder i undertröja. Man liknar en sån där kupig vinflaska från Italien med bast omkring.

En betänklig grej är också det faktum att vicedirektörernas lördagströjor inte alltid är så vita som de borde vara. Vi spanade in en gubbe med ketchup på undertröjan och en vars tröja avslöjade att han smällt i sig ett löskokt ägg till frukost. Ibland känner man sig sugen på att peta dem i magen och fråga:
-Du, finns dom där i vitt också?

Påföljande lördag hade en undertröja köpt björkved för helgbrasan – dom säljer sånt i snabbköpen här. Med veden i famnen gick han rakt ut, men den automatiska dörröppningsanordningen klickade och mannen gick tvärs igenom dörren så att glasskärvorna yrde om öronen på honom Jag har aldrig sett en så förvånad amerikan sen japanerna bombade Pearl Harbor. Men fönsterkrossaren samlade sig snabbt, han var ju iklädd tuff undertröja och ännu tuffare gympadojor och hade i god tid före weekenden tecknat en försäkring som täckte skadorna. Fast han tuggade lite mer intensivt än i vanliga fall på sin tändsticka.

Och så ber jag att få vidarebefordra en alldeles färsk USA-historia från 1968, även den förmedlad av Gits Olsson i tidningen Se:

Den unga amerikanskan var mycket vacker. Hon bodde i en lyxvilla i Hollywood. För inte så länge sedan blev hon änka och nu satt hon och berättade sorgset för några väninnor om sin nyligen avlidne 70-årige make.
-Han var underbar. Varje söndag älskade han mig i takt med kyrkklockorna.
Några tårar trillade nedför kinden när hon tillade:
-Och han hade väl levt än i dag om det inte hade varit för larmklockorna på den förbannade brandbilen.