MYSTERIET TÄTNAR

Alla människor jag känner verkar ha blivit av med en strumpa i tvättmaskinen någon gång i livet. Länge var det tydligen bara jag som hade klarat mig. Men nu är även jag med i gänget.

Hur sånt här går till begriper jag dock inte. Det är ett mysterium som borde undersökas grundligt. 
Forskas det någonting på det här området? Kan man få anslag till sådana studier? Vet myndigheterna om det här?

Ska man behöva övervaka hela processen genom att sätta sig på golvet framför maskinen och titta in genom det lilla runda fönstret för att försäkra sig om att inget otillbörligt försiggår där inne.

Och varför händer sånt här bara i tvättmaskiner?

Varför försvinner till exempel porslinet aldrig ur diskmaskinen om det nu verkligen är så att strumpor kan avdunsta ur tvättmaskiner.

Varför är diskmaskinen någon sorts fredad zon i det här sammanhanget? Varför blir man aldrig av med en kniv eller en gaffel där? Ställer man in sex tallrikar så är det alltid sex tallrikar när man öppnar luckan och tar ut dem.

Men den förbannade strumpan är och förblir försvunnen ur tvättmaskinen.

Efter det här får jag nog börja räkna assietter och bestick också.

Utredningen fortsätter senare i denna blogg.

DEN FÖRSVUNNA STRUMPAN

Här om dagen tillbringade jag någon halvtimme med att krypa omkring på golvet i tvättstugan och leta efter en strumpa som hade försvunnit ur tvättmaskinen.

Jag letade under duschkabinen, jag undersökte utrymmet mellan tvättmaskinen och väggen och jag kontrollerade resten av min tvätt för att se så den försvunna strumpan inte hade hamnat inne i något annat plagg.
Jag kände med handen inne i trumman på maskinen så att den inte trots allt låg kvar där och jag tittade i tvättpåsen för att försäkra mig om att den inte blivit glömd där. 

Sedan drog jag ut duschkabinen en halvmeter från väggen och kröp runt den.
Men utan resultat. Den förbannade strumpan var och förblev försvunnen.

Hur det slutade ska jag återkomma till senare i veckan i denna blogg.

SÖVD AV EN MÄSTARE

Det har blivit dags för den tredje om avslutande lektionen i konsten att somna utan att räkna får.

Som tidigare avslöjats i denna blogg har jag utarbetet en i stort sett osviklig metod. I stället för får räknar jag svenska kungar eller världsmästare i tungviktsboxning.

John L

Skulle den svenska regentlängden från Gustav Vasa och framåt inte räcka är det dags att ta till det tunga artilleriet, nämligen proffsboxningens tungviktsvärldsmästare.

Dessa lärde jag mig rabbla som ett rinnande vatten genom Nordisk familjeboks sportlexikon i sju band som fanns i mitt barndomshem. Under rubriken Boxning fanns presentation i text och bild av samtliga världsmästare från John L Sullivan i slutet av 1800-talet till Joe Louis från 1937 och framåt för sista bandet var tryckt redan i slutet av 1940-talet, då Bomber-Joe fortfarande var mästare. Resten av listan fick jag lära mig på annat håll.

Joe

Nu ligger jag i min säng och ser dessa bilder för mitt inre medan jag rabblar:

John L Sullivan 1889-92, Gentleman-Jim Corbett 1892-97, Bob Fitzsimmons 1897-99, James J Jeffries 1899-1905.

Men sedan är jag lite osäker på om Marvin Hart ska räknas som mästare 1905-06 eller om man ska hoppa över honom, eftersom han inte godkändes av alla inblandade, och gå direkt på Tommy Burns 1906-08. 

Tommy

Jag brukar grubbla en kort stund på detta utan att lyckas lösa problemet, innan jag bestämmer mig för att strunta i det och fortsätta med Jack Johnson 1908-15 och Jess Willard 1915-19.

Jag brukar somna i höjd med Rocky Marciano 1952-56 och det är jag inte ensam om i boxningshistorien eftersom Marciano var en kille som kunde söva de flesta.

Rocky

Det bästa med den här listan är att den är så oåterkallelig och definitiv. Ingen kan säga annat än att Jack Dempsey höll VM-titeln 1919-26 och att Gene Tunney gjorde det 1926-28. Det är fakta som aldrig går att ändra på och det känns tryggt på något sätt, när man ligger där i mörkret, att veta att man kan somna i den fasta förvissningen att så är det och så kommer det alltid att vara även om jordskorpan rämnar och världen går under.

Muhammad

Då blir det värre om man håller sig vaken ända fram till de dagar då Cassius Clay blev Muhammad Ali. Det kaos som uppstod i boxningsvärlden sedan Ali fråntagits titeln tvingar mig att skärpa alla sinnen så att jag blir klarvaken igen på grund av alla kvalificeringsturneringar, vakanta titlar och flera mästare samtidigt.

Larry

Frågorna kan då bli många i natten. När Alis tredje mästarperiod inföll 1978-79 erkändes han ju enbart av WBA. Samtidigt hade WBC Larry Holmes som mästare 1978-84 innan han fråntogs titeln av samma organisation men i stället plötsligt erkändes av IBF varpå han förlorade till Michael Spinks 1985. Men om man godkänner att Larry Holmes var världsmästare 1978-85 som det står i de flesta böcker så har ju Ali aldrig haft någon tredje VM-titelperiod och vem var egentligen WBC-mästare 1984?

Det har hänt att jag fått gå upp mitt i natten och slå upp i The Ring Record Book att rätt svar är Tim Witherspoon. Men då är jag i allmänhet så pigg att jag får lägga mig ner och börja från 1889 med John L Sullivan igen.

ATT SOMNA MED KUNGEN

Det fins olika knep mot sömnlöshet. Många ligger på rygg och räknar får sägs det. För min del räknar jag svenska kungar eller världsmästare i tungviktsboxning.

Kungarna kan jag tack vare en lärare, som krävde att man för att bli godkänd i historia måste kunna räkna upp samtliga svenska regenter med årtal och allt från Gustav Vasa och framåt.

Erik XIV

Därför ligger jag nu på rygg och blundar när jag inte kan sova och tänker på att Gustav Vasa blev riksföreståndare 1521 och kung 1523 innan han dog 1560 och efterträddes av sina tre söner Erik den fjortonde 1560-69, Johan den tredje 1569-92 och Karl den nionde 1599-1611 med ett sju år långt gästspel av Johans polsk-litauiske son Sigismund däremellan.

Kristina

Så långt går allt som på räls men när vi kommer fram till Gustaf II Adolfs död vid Lützen 1632 blir det lite marigare. Han efterträddes visserligen direkt av sin dotter Kristina men här gäller det att komma ihåg att det var förmyndarregering under Axel Oxenstierna och Per Brahe fram till hennes myndighetsdag 1644.

Tolfte Karl

Via Karl X, Karl XI, Karl XII, Ulrika Eleonora och Fredrik I är vi så framme vid Adolf Fredrik, min personlige favoritkung som regerade 1751-71 och satt hemma på slottet och svarvade snusdosor i stället för att ge sig ut och kriga, innan han åt ihjäl sig på en magnifik brakmåltid toppad med en semla.

Efter Gustav III, Gustav IV och Karl XIII kommer vi fram till Bernadottarna. Här händer det att jag blandar ihop Oskar II och Karl XV. Då får man stiga ur sängen och leta upp boken Alla Sveriges kungar för att få bekräftat att Karl XV regerade 1859-72 och efterträddes av sin bror Oskar II 1872-1907 innan det via Gustav V, Gustaf VI Adolf och Carl XVI Gustaf är dags att gå i mål.

Har man inte somnat då, får man ta till det tunga artilleriet, nämligen tungviktsvärldsmästarna i boxning.

Fortsättning följer.

TIPS TILL SÖMNLÖSA

Många ligger och tittar i taket när de inte kan somna. Andra räknar får.

Jag räknar svenska kungar och tungviktsvärldsmästare i boxning.

Kungarna kan jag tack vare en lärare, som talade om för klassen att ingen skulle bli godkänd i historia som inte kunde räkna upp samtliga svenska regenter med årtal och allt från Gustav Vasa och framåt.

Världsmästarna i tungviktsboxning lärde jag mig rabbla som ett rinnande vatten genom Nordisk familjeboks sportlexikon i sju band som fanns i mitt barndomshem. Under rubriken Boxning fanns presentation i text och bild av samtliga världsmästare från John L Sullivan i slutet av 1800-talet och framåt.

Vart detta kan leda ska jag återkomma till i denna blogg.

Fortsättning följer alltså.

MANLIGT NÄTVERK

Här följer en grundkurs i konsten att avnjuta engelsk tv-fotboll ur den gamle Tipsextratittarens perspektiv:

KLÄDSELN: Vi börjar med klädseln. Nätundertröjan är det kanske viktigaste plagget i tipsfotbollstittarens garderob. Denna gamla ursvenska persedel, ibland även benämnt brynja, har med åren kommit att symbolisera manligt nätverk i allmänhet och inbitet tipsfotbollstittande i synnerhet. Från att i forna tider ha stått för frisksport, råkost och sunt leverne har nätundertröjan allt mer kommit att kopplas ihop med svettiga armhålor, tåbira, rapningar och överfulla askkoppar framför tv:n.

Även om allt tipsfotbollstittande sålunda utgår från nätundertröjan får man inte förringa förekomsten av en matchande klädsel i övrigt. Vi tänker då i första hand på byxorna och att dessa har ett riktigt rejält gammaldags gällivarehäng i baken. Jeans och gamla utslitna träningsoverallsbyxor kan användas men den sanne tipsfotbollstittaren kör helst med ett par bredspåriga manchesterbrallor från tidigt 70-tal.

Dessa bör kompletteras med ett par smala hängslen som hela tiden snor sig på ryggen eller allra helst hänger och släpar utefter sidorna som på en alkoholiserad och grälsjuk familjefar i någon gammal Norénpjäs.

Huvudbonad är inte obligatorisk men i den mån den förekommer bör den göra det i form av keps eller tyghatt, gärna med inskriptioner som The Gunners, You´ll never walk alone eller Spurs for ever.

I detta sammanhang bör framhållas att förutsättningarna var lite annorlunda när Tipsextra var nytt i slutet på 60-talet innan fjärrkontrollens genombrott. Då var gällivarehängets beskaffenhet ännu viktigare eftersom värden då med jämna mellanrum måste gå fram till tv:n för att byta kanal eller höja och sänka ljudet. När han då vände baken åt den övriga församlingen fick han rikliga tillfällen att briljera med ett vackert häng på byxorna.

MATEN: Efter att sålunda ha försäkrat sig om korrekt klädsel är det dags för tipsfotbollstittaren att övergå till den kulinariska avdelningen. Den yngre generationen verkar föredra chips, popcorn och ostbågar och eftersom även tipsfotbollstittaren i någon mån tvingas följa med tiden får väl detta anses godkänt, om än med tvekan. Den verklige finsmakaren väljer dock bort sådant krafs och konstaterar att rökt korv är oslagbart som tipsfotbollstilltugg, gärna i form av tjocka skivor direkt i näven, nersköljda med den där byxficksljumma pilsnern som brukar serveras på engelska pubar.

DRYCKEN: Därmed är vi framme vid drycken och här är regeln otvetydig och kompromisslös. Ljummen pilsner direkt ur flaska är vad som gäller. Dock inte i så stora mängder att man blir oförmögen att följa spelet eller till och med somnar framför tv:n. Måttlighet är en dygd för den sanne tipsfotbollstittaren. Det innebär att drycken ibland till och med står och dunstar på bordet, men inte heller det är helt fel. Lite avslagen pilsner i slutet av andra halvlek kan faktiskt kännas symboliskt riktigt i kombination med ett sprucket 288-raderssystem.

När det gäller dryck kan dispens möjligen ges för mineralvatten på flaska. Mjölk, sockerdricka och kaffe är däremot bannlyst liksom naturligtvis även kanelbullar, gräddtårta, semlor och annat barnkalasliknande tilltugg som i detta sammanhang är av direkt helgerånsliknande karaktär.

Allt detta är detaljer som jag inte hade en tanke på när jag första gången satte mig till rätta för att titta på Tipsextra en gång i tidernas gryning. Det kom bara av sig själv med tiden utan att jag riktigt fattade hur det gick till. Plötsligt satt man där bara med brynja och gällivarehäng och hål på strumporna med fötterna på bordet och rapade lätt medan man smuttade på den avslagna pilsnern. Men det är klart - är man en naturbegåvning så är man.

ATT TITTA PÅ TIPSFOTBOLL

Fotbollsallsvenskan är slut för i år men i England kör man för fullt med Premier League, Championship, League One och League Two och allt vad det heter.

Och har man bara rätt kanaler på tv:n kan man både titta på toppmöten och följa resultaten i alla tipsmatcher med pling och allt.

Jag minns när det hette Tipsextra en gång för länge sedan och i stort sett var den enda fotbollsmatch som visades i tv på hela veckan.

Det var Grimsby, Cardiff, Oldham och Luton och långbollar och glidtacklingar på leriga planer ute på engelska landsbygden, alltsammans ackompanjerat av storslagna ceremonier och traditionsbundna ritualer i svenska hem på lördagseftermiddagarna.

Dessa de sistnämnda företeelserna ska vi titta närmare på i den här bloggen senare i veckan. Dags för en grundkurs i konsten att titta på tipsfotboll i tv alltså.