IDROTT PÅ LÅG NIVÅ

Det var en gång ett tidningshus med flera våningsplan och ett stort antal anställda. Flera av dessa samlades ibland efter jobbet längst nere i källaren och ägnade kvällar och nätter åt något som i dubbel bemärkelse kunde betecknas som idrott på låg nivå. Här är den piprökande kåsörens syn på aktiviteterna i en text som publicerades i Bohusläningen den 21 november 1970.

VILSEN DISCODANSARE

I en av mina klippböcker hittar jag ett gammalt kåseri om hur det kunde vara att gå på diskotek en gång för länge sedan. Så här beskrev jag mina upplevelser i Bohusläningen den 10 oktober 1970.

KUNGSTORGET 1980

Kungstorget i Uddevalla ligger öde en snöfri vinterdag 1980. Framför rådhuset har ställts upp anslagstavlor med affischer för de tre alternativ som fanns att välja på i kärnkraftsomröstningen i slutet av mars. 

Kungstorget.

Linje 3 har en egen valstuga med dekaler med texten ”Atomkraft – nej tack”. Flest röster fick ändå till slut linje 2 som förespråkade långsam avveckling. I bakgrunden på hörnet Kungsgatan-Torggatan skymtar Eskilstunaboden, en av flera järnhandlar i stan som då ännu inte hade avvecklats eller flyttat ut från centrum,

På nästa bild ser vi Bäveån och Norra Hamngatan från träbon den snöfattiga vintern 1980. 

Bäveån och Norra Hamngatan.

Lindarna har beskurits och några har till och med tagits ner helt och hållet så att sikten är fri mot Hembergs Matthörna och Arbetarboden och de andra affärerna på andra sida gatan. Ett och annat isflak flyter nerför ån mot Hanssonska bron medan två svanar simmar mot strömmen.

Hasselbacken.

Och så avslutar vi med ett kort från Hasselbacken lite längre fram på året. Här har det blivit sommar 1980 och en hel del människor är ute och går i det fina vädret.
(Klicka på bilderna så blir de större.)

MATINÉ - SÖNDAG KLOCKAN TRE

I ett av mina gamla fotoalbum hittar jag ett par bilder på biografer som fanns i Uddevalla en gång i tiden. Den första föreställer Röda Kvarn på Kungsgatan strax nedanför torget. Byggnaden finns kvar i dag, men så här såg det ut 1980 när där fortfarande var biograf med guldsmedsbutik vid sidan om.

Röda Kvarn

Röda Kvarn hade hög status bland oss biobesökare med sin stora läktare och upplysta entré, som också var en populär mötesplats när man skulle ses på stan. På bilden handlade det om matiné söndag klockan tre en februaridag 1980 och på programmet stod ”Du är inte klok Madicken!”.

Längre upp på Kungsgatans andra sida låg Frideborg, som en gång i tiden hette China och under en period också hetat Rio.

Frideborg/China/Rio

Från Chinatiden på 50- och 60-talet minns jag de hårda träbänkarna och att där bara fanns en filmspelningsmaskin. Mitt under föreställningen blev det paus och ljuset tändes i salongen. Sedan tog det cirka fem minuter innan personalen hann ladda apparaten med den andra halvan av filmen. Då kunde en del av filmen också försvinna i hanteringen så att man inte visste riktigt var i handlingen man befann sig.

Men det var långt före ovanstående kort togs i början på 80-talet. Här är det en film med titeln ”Det grymma spelet” som visas.
Och så är vi nästan framme i nutid på en bild från entrén till den sist kvarvarande av stadens fem mindre biografer. 

Saga.

Det handlar alltså om Saga som byggdes om till tre mindre salonger någon gång på 90-talet. När det här kortet togs på hösten 2014 hade verksamheten redan lagts ner och flyttat över till nya stora Biostaden med sina sex salonger.

BLAND GUNGOR OCH KARUSELLER

Här är några bilder från ett par av de lekplatser som fanns på Tureborg på 70-talet. På den första är det full fart bland gungorna nedanför husen på Timmerbergsvägen. På andra sidan Bäveån ser vi några av villorna vid Sigelhultsvägen med regementet i bakgrunden.

Timmrbergsvägen

Och här nedan har vi det hela lite från sidan, där vi också ser Tureborgsvägen 5 en bit bort. Båda bilderna är från vintern 1978, då det som synes var en hel del snö på marken.

Timmerbergsvägen.

Nästa bild är från sommaren 1978 och visar den då nyanlagda lekplatsen vid Tureborgs centrum. Den fick vara kvar i några år, men numera ser torget som bekant helt annorlunda ut.

Tureborgs centrum.

Slutligen hittade jag ett kort från 1973 som fick mig att fundera en stund. Sedan insåg jag att det måste vara taget på den öppna platsen framför Hagarnevägen 45, där den gamla karusellen av klassisk modell nu sedan länge är nedmonterad och bortforslad. Så här såg det i alla fall ut på våren 1973.

Hagarnevägen.

Huset rakt fram som sticker upp över berget är alltså övre delen av Tureborgsvägen 12 och till höger skymtar Timmerbergsvägen 1.

NÅGRA SKOLEXEMPEL

Jag bläddrar vidare i den gamla boken med titeln Skånehumor, som jag nyligen upptäckte i min bokhylla,

Under kapitelrubriken I skolan hittar jag till exempel följande:

En folkskoleinspektör, en herre väl medveten om sin värdighet, åhörde en lektion i en av de lägre klasserna. Efter en stund fann han det pedagosiskt lämpligt att i egen hög person överta undervisningen och satte sig i frökens katederstol.

Övertygad om att barnen väl visste vilken märklig person som besökte dem ville han inledningsvis anknyta till sin befattning.

– Nå barn, är det någon av er som kan svara på den här frågan: Vad är jag?

Efter lång tvekan räckte en flicka upp handen.

– En man.

– Ja, hm, det är nog rätt . . . men vad är jag mer?

Mycket lång tvekan. Så kom en ny hand upp och ett nytt svar avgavs:

– En liten man.

– Ja, ja, sa inspektören märkbart irriterat, men något mera kan ni väl ändå säga!

Efter en väldigt lång tvekan höjdes en darrande hand. Och denna gång var det en liten flicka som försiktigt och prövande sa:

– En liten ful man.

Fröken i Annelövs småskola luktar på lilla Annas hår, som har en dålig lukt. Hon anmärker på detta tråkiga sakförhållande. Följande dag får hon ett brev från den förgrymmade fadern.

– Om fröken loktar på min Annas hår en gång te, ska ja ställa om, att fröken ente ska va fröken en enda da länger.

Fröken:

– Nu ska alla rita en gök.

Efter en stund viftar Erik skadeglatt och beschäftigt:

– Fröken, fröken. Per ritar en fågel!

Lärarinnan till en liten flicka:

– Det är rast, ut nu och lek med de andra barnen.

Flickan ängligt:

– Nej, det blåser så ute. Jag kan få blåskatarr.

Vid besök i en skola på landet finner biskopen på väggen en reproduktion av Rafaels Sixtinska madonna med de berömda små änglarna i förgrunden.

– En utmärkt idé att göra de små barnen bekanta med världskonstens fromma mästerverk.

– Jodå . . . men min tanke var väl närmast att visa hur illa det ser ut att sitta med armbågarna på bordet.

I en skola i Dalbytrakten förhörs eleverna om ”Den barmhärtige samariten”. Om denne visste den tillfrågade Måns föga. När läraren ville veta hur det hela slutade måste Måns bänkkamrat inskrida som barmhärtig viskare: Han tog honom till härbärget och skötte honom där.

Måns svarade:

– Han tog honom till Hardeberga och där sköt han honom.

SKÅNSK HUMOR UPPTÄCKT

I en av mina bokhyllor har jag hittat en alldeles förträfflig liten publikation med titeln Skånehumor – historier utvalda och illustrerade av Anders Sten. Den är tryckt 1980 och innehåller som titeln antyder historier från Skåne. Jag har sträckläst den och kan inte låta bli att återge delar av den.

Så här står det bland annat i kapitlet med rubriken De barnen, de barnen:

På barnkalaset frågar lille Bertil sin bordsdam:

– Lisa, vad heter du i efterrätt?

Främmande beschäftig dam:

– Usch barn, vad ni är smutsiga. Tvättar ni er aldrig?

– Nä, men vi känner igen varandra på rösten.

Lilla Eva har varit med på morbror Toddes begravning. Då hon lagt sig på kvällen låg hon tyst och tankfull.

– Ska du inte be din aftonbön, Eva lilla? frågade hennes mor.

– Nä, Gud har inte tid med mej i kväll. Han ska packa opp morbror Todde.

Kalle har varit odygdig, och för att undgå sin mors bestraffning har han tagit sin tillflykt under den stora dubbelsängen.

Far själv kommer in och blir ombedd att ge Kalle den välförtjänta avbasningen. Då han lagt sig på knä för att titta under sängen, möts han av Kalles liksom förvånande blick, och pojken frågar:

– E hon efter dej me?

Fin dam på bussen hamnar mitt emot en oavlåtligt snorande gosse. Efter en stund frågar hon med vämjelse:

– Har du ingen näsduk?

– Jo, svarar gossen, men jag lånar inte ut den!

Svens mamma ser inte med blida ögon att hennes son tuggar tuggummi och kastar bort den lilla hoptuggade tingesten som sjuåringen placerat i kanten av sin tallrik då han ska äta m iddag

Efter middagen saknar Sven sitt tuggummi och frågar vem som har tagit det.

– Det har jag kastat bort, säger hans mamma.

Varpå Sven utbrister:

– Du e inte klok, de va ju ett som jag hade lånat!

Mycket välfödde kyrkoherden Ålund råkade en dag halka omkull några få steg från gästgivaregården. En liten mager konfirmationsflicka störtar fram och hjälper sin själasörjare på benen, varå hon erbjuder sig att följa honom hem. Då den omtumlade kyrkoherden uttrycker sitt tvivel på att en så späd varelse äger krafter nog att stödja honom, ropar flickan ivrigt:

– Va inte rädd, körkoherden! Far e liadan varevia kväll å ja ler allti him han.