NÅGRA SKOLEXEMPEL

Jag bläddrar vidare i den gamla boken med titeln Skånehumor, som jag nyligen upptäckte i min bokhylla,

Under kapitelrubriken I skolan hittar jag till exempel följande:

En folkskoleinspektör, en herre väl medveten om sin värdighet, åhörde en lektion i en av de lägre klasserna. Efter en stund fann han det pedagosiskt lämpligt att i egen hög person överta undervisningen och satte sig i frökens katederstol.

Övertygad om att barnen väl visste vilken märklig person som besökte dem ville han inledningsvis anknyta till sin befattning.

– Nå barn, är det någon av er som kan svara på den här frågan: Vad är jag?

Efter lång tvekan räckte en flicka upp handen.

– En man.

– Ja, hm, det är nog rätt . . . men vad är jag mer?

Mycket lång tvekan. Så kom en ny hand upp och ett nytt svar avgavs:

– En liten man.

– Ja, ja, sa inspektören märkbart irriterat, men något mera kan ni väl ändå säga!

Efter en väldigt lång tvekan höjdes en darrande hand. Och denna gång var det en liten flicka som försiktigt och prövande sa:

– En liten ful man.

Fröken i Annelövs småskola luktar på lilla Annas hår, som har en dålig lukt. Hon anmärker på detta tråkiga sakförhållande. Följande dag får hon ett brev från den förgrymmade fadern.

– Om fröken loktar på min Annas hår en gång te, ska ja ställa om, att fröken ente ska va fröken en enda da länger.

Fröken:

– Nu ska alla rita en gök.

Efter en stund viftar Erik skadeglatt och beschäftigt:

– Fröken, fröken. Per ritar en fågel!

Lärarinnan till en liten flicka:

– Det är rast, ut nu och lek med de andra barnen.

Flickan ängligt:

– Nej, det blåser så ute. Jag kan få blåskatarr.

Vid besök i en skola på landet finner biskopen på väggen en reproduktion av Rafaels Sixtinska madonna med de berömda små änglarna i förgrunden.

– En utmärkt idé att göra de små barnen bekanta med världskonstens fromma mästerverk.

– Jodå . . . men min tanke var väl närmast att visa hur illa det ser ut att sitta med armbågarna på bordet.

I en skola i Dalbytrakten förhörs eleverna om ”Den barmhärtige samariten”. Om denne visste den tillfrågade Måns föga. När läraren ville veta hur det hela slutade måste Måns bänkkamrat inskrida som barmhärtig viskare: Han tog honom till härbärget och skötte honom där.

Måns svarade:

– Han tog honom till Hardeberga och där sköt han honom.