I en av mina bokhyllor har
jag hittat en alldeles förträfflig liten publikation med titeln
Skånehumor – historier utvalda och illustrerade av Anders Sten.
Den är tryckt 1980 och innehåller som titeln antyder historier från
Skåne. Jag har sträckläst den och kan inte låta bli att återge
delar av den.
Så här står det bland
annat i kapitlet med rubriken De barnen, de barnen:
På barnkalaset frågar lille Bertil sin bordsdam:
– Lisa, vad heter du i
efterrätt?
Främmande beschäftig
dam:
– Usch barn, vad ni är
smutsiga. Tvättar ni er aldrig?
– Nä, men vi känner igen
varandra på rösten.
Lilla Eva har varit med på
morbror Toddes begravning. Då hon lagt sig på kvällen låg hon
tyst och tankfull.
– Ska du inte be din
aftonbön, Eva lilla? frågade hennes mor.
– Nä, Gud har inte tid med
mej i kväll. Han ska packa opp morbror Todde.
Kalle har varit odygdig,
och för att undgå sin mors bestraffning har han tagit sin tillflykt
under den stora dubbelsängen.
Far själv kommer in och
blir ombedd att ge Kalle den välförtjänta avbasningen. Då han
lagt sig på knä för att titta under sängen, möts han av Kalles
liksom förvånande blick, och pojken frågar:
– E hon efter dej me?
Fin dam på bussen hamnar
mitt emot en oavlåtligt snorande gosse. Efter en stund frågar hon
med vämjelse:
– Har du ingen näsduk?
– Jo, svarar gossen, men
jag lånar inte ut den!
Svens mamma ser inte med
blida ögon att hennes son tuggar tuggummi och kastar bort den lilla
hoptuggade tingesten som sjuåringen placerat i kanten av sin tallrik
då han ska äta m iddag
Efter middagen saknar Sven
sitt tuggummi och frågar vem som har tagit det.
– Det har jag kastat bort,
säger hans mamma.
Varpå Sven utbrister:
– Du e inte klok, de va ju
ett som jag hade lånat!
Mycket välfödde
kyrkoherden Ålund råkade en dag halka omkull några få steg från
gästgivaregården. En liten mager konfirmationsflicka störtar fram
och hjälper sin själasörjare på benen, varå hon erbjuder sig att
följa honom hem. Då den omtumlade kyrkoherden uttrycker sitt tvivel
på att en så späd varelse äger krafter nog att stödja honom,
ropar flickan ivrigt:
– Va inte rädd,
körkoherden! Far e liadan varevia kväll å ja ler allti him han.
Underbara historier!
SvaraRaderaJa, ha ha det piggade upp i ruskvädret. Tack Gunnar
SvaraRadera