EN STRÄNG FINANSMINISTER

 Pratbubblor ur tidningen Se en gång i tiden.

KONSTEN ATT GÖRA BORT SIG

 Livet är fullt av ögonblick då man gjort bort sig. Ibland erinrar man sig dessa ögonblick, genomfars då av en rysning, blundar och håller sig för ögonen.
Så skriver Gits Olsson i ett exemplar av tidningen Se från 1972 som jag sitter och läser ute på landet nästan femtio år senare. Och han fortsätter så här:

"Jag minns särskilt en gång jag gjorde bort mig. Svajmastartisten mister Starway, eller vad det nu var för fint han hette, uppträdde i toppen av en 55 meters mast i Örebro Folkets park, och jag intervjuade honom i sminklogen efteråt för Kurres räkning. Kurre, det var Örebro-Kuriren det.

När svajmastartisten hade skildrat sin karriär mot höjderna och med sann inlevelse beskrivit hur det känns att dingla över tretusen människor i toppen på ett 55 meters spinnspö, kunde jag inte låta bli att säga:
-Det är klart att det är fantastiskt det ni gör, men säg – vad ska det egentligen tjäna till?
Det blev alldeles tyst i den lilla sminklogen bakom friluftsteaterns scen. Det enda sm hördes var knäpparna i den nakna glödlampan som hängde i en sladd från taket och tydligen var på väg att paja.

Mister Starway, som hette Lundgren och var från Arvika-trakten, stirrade stumt på mig i trettio sekunder. Sedan reste han sig blixtsnabbt, försvann ut ur logen och slog igen dörren så att lampan slocknade.
Där satt jag i mörkret och sa till mig själv: Nu har du gjort bort dig.
Det enda jag minns av honom så här efteråt är att han var en ljus man med stubbat hakskägg. Undrar vad han gör i dag."

VECKANS KLIPP

 Saxat ut svenska tidningar på 70-talet.

BUBBEL I KÖN

Pratbubblor ur tidningen Se en gång i tiden.

DET RINGER, DET RINGER . . .

 

Om Graham Bell anat hur mycket smörja folk skulle komma att prata i telefonen hade han aldrig uppfunnit den, skriver kåsören Gits Olsson i ett exemplar av tidningen Se från 1972 som jag sitter ute på landet och läser i den svenska sommaren 2021.

Av alla dom som pratar goja i luren avskyr jag Gissa-vem-det-är-prataren innerligast, fortsätter han och undrar: Kan man inte ställa dom till ansvar enligt lagen om hemfridsbrott?

"Gissa-vem-det-är-prataren ringer alltid just som man satt sig till bords. Medan maten kallnar säger hon (för det är oftast en hon):

-Hej.
-Hej?
-Hör du vem det är?
-Nej.
-Jo´ru, det gör du allt!
-Nej, inte en aning.
-Gissa ra!
-Gullan Persson?
-Nähä, fösök igen.
-Golda Meir?
-Larva dej inte . . . Tylösand i somras.
-Tylösand i somras?
-Ja . . . Va sur du låter . . . Du var minsann inte sur i Tylösand . . . Nä, då känner jag en som var uppåt ska jag säga!

-Säg för fan vem det är!
-Gör´e inte till, de hör du väl vem de e?
-Nej säger jag ju.
-Det börjar på A.
-Aina Erlander? Alva Myrdal? Anastas Mikojan?
-Nej, dumgubbe, de e efternamnet som börjar på A.
-Gun Allroth, Lis Asklund, Svend Asmundsen?
-Mena ru verkligen att du inte hör vem de e?
-Ja för fan. Och förresten var jag inte i Tylösand i somras.
-Var´u väl.
-Nej, och jag var inte i Smögen eller Falsterbo eller Pite Havsbad heller. Jag var på Fåglarö, en nautisk mil sydost om Dalarö skans, hela förbannade sommaren. Säg nu vem det är!
-E´re inte Rolle Lundgren?
-Nej, det är Olsson.
-DE KUNDE´RU VÄL HA SAGT ME EN GÅNG! AJÖ!"

Nu är det ju lätt hänt att man blir telefonterrorist själv, fortsätter Gits och avslöjar följande:
"En stor inrikespolitisk fråga var på tapeten härom året och en statssekreterare i ett av departementen satt inne med alla informationerna.
-Jag tror inte Grullbrink säger nåt, sa redaktionssekreteraren.
-Grullbrink, sa jag. Heter han så, killen på departementet?
-Ja.
-Då kan jag ringa honom. Vi var klasskamrater i skolan.
Jag slog numret, fick statssekreteraren på trån och hojtade med en kanske något forcerad hjärtlighet:
-Tjena Grullan, de e Olsson.
-Förlåt, sa statssekreteraren.
-Komme´ru inte ihåg mig, vi satt bredvid varann i Bromma läroverk i trean. Du minns väl . . . det var jag som fick pinne av Marängen för att jag vände ut och in på hans galoscher!
-Det kan jag inte påminna mig, sa statssekreteraren torrt.
-E´re inte Stene Grullbrink?
-Nej, det är Hubert Grullbrink.
-Så Stene är en bror då . . . ?
-Ja.
-Då får jag kanske be om min hälsning till Stene, den livade laxen.
-Sten är död.
Den som vore det ändå."
Telefonterrorister är vi lite till mans, avslutar Gits Olsson i tidningen Se för nästan precis 50 år sedan. Nya rapporter från 1972 följer i denna blogg.

BLÄNDANDE SLUTSPURT ORSAKADE HISTORISKT MÅNGKAMPSRESULTAT

 Spänningen i mångkampen mellan kåsören och redaktör S hade nu nått nästan olidliga höjder. Sedan kåsören hämtat in ett till synes ointagligt försprång i frågesportsmomentet och utjämnat ställningen i matchen till 1-1 var det nu dags för avgörandets stund på minigolfbanan. Sedan de båda atleterna betalat startavgiften och tilldelats klubbor och bollar var det dags att beträda arenan som låg i det närmaste helt öde.

-Vad bra, sa kåsören. Nu kan vi ta banorna i rätt ordning och behöver inte störas av en massa amatörer och sällskapsspelare
-Du börjar, sa redaktör S sedan de stegat fram till utslagsplatsen för bana ett..
-Javisst ja, sa kåsören. Det var ju därför du valde att jag skulle börja i pilkastningen när du vann lottdragningen, så att det skulle bli min tur att börja i minigolfen också och du skulle kunna se på mig och lära dig hur du ska slå.

Men i stället visade det sig att det var redaktör S som hade konserverat fjolårsformen bäst. Redan efter de fyra första hålen hade han plockat åt sig en ledning på sex slag
Men hela tiden fortsatte han att nedvärdera sina chanser.
-Här gäller det att slå rakt, det har jag aldrig kunnat, sa han på bana sex men slog ändå i bollen på två slag medan kåsören behövde fem.

-Här ska man alltså träff den där lilla grejen, sa han på nästa bana.
-Här får man tydligen valla bollen för att komma förbi hindret,fortsatte han lite längre fram
-Och här ska man alltså inte slå för hårt men inte för lätt heller. Eller hur var det du sa, undrade han och vände sig mot kåsören.
-Jag sa ingenting, svarade denne. Det är du som pladdrar hela tiden.
-Jag har väl inget sagt, sa redaktör S. Jag är ju tyst som en mus.

Efter nio hål, stannade kåsören upp och sa:
-Nu får du räkna ihop ställningen så vi vet hur vi ligger till efter halva matchen.
Det visade sig att redaktör S hade tappat något av sin ledning men ändå var fem slag före.
Med två banor kvar krävde kåsören ny genomgång av läget.
-Nu leder jag med sju slag, sa redaktör S efter att ha konsulterat protokollet.
-Det bli svårt att ta in, sa kåsören
-Klarar du det så bjuder jag på glass i klubbhuset, sa redaktör S.
-Försök nu inte att låtsas som om du tror att du kan tappa det här, sa kåsören. Du känner dig lika segersäker som du har gjort under hela matchen.
-Absolut inte, sa redaktör S. Jag har varit med förr och vet hur det kan svänga på den här nivån.
-Akta dig så jag inte lägger in en likadan spurt som i frågesporten, sa kåsören och missade koppen på första slaget på näst sista banan men klarade den på två slag.

Detta satte nerverna i dallring på hans motståndare som missade allt och bokfördes för en sjua.

-Hoppsan, sa kåsören. Nu leder du bara med två slag.

-Ja, där ser du, sa redaktör S. Nu räcker det om du slår spik på sista och jag slår en trea så är vi lika.

Och som för att understryka att än är inte undrens tid förbi ordnade Fru Fortuna, eller vem det nu kan ha varit, så att detta var exakt vad som inträffade. Kåsören spikade och redaktör S slog i på tredje.

Det blev alldeles tyst en lång stund. Båda såg lika häpna ut.
-Hur gick det här till, sa kåsören.
-Inte vet jag, sa redaktör S.
-Vi får kontrollera protokollet en gång till så att det stämmer, sa kåsören, men hur de än räknade kom båda fram till att matchen hade slutat lika.
-Vad gör vi nu, sa redaktör S.
-Ingenting, sa kåsören. Det har blivit oavgjort. Inte bara i golfen utan i hela matchen.
-Fantastiskt, sa redaktör S. För första gången i tävlingens historia.
-Vi får betala våra glassar själva, sa kåsören.
Och så blev det. Liksom med pizzan på den avslutande banketten då eftersnackets vågor gick höga och de båda atleterna hyllade varandra som synnerligen värdiga och rättmätiga segrare båda två.

HJÄRNORNAS KRIG

Inför gren nummer två i den stora mångkampen mellan kåsören och redaktör S hade de båda atleterna flyttat över från pilkastningsarenan till trädgårdsmöblerna utanför kåsörens stuga.

Nu handlade det om frågesport från NE-kort i ett spel som förmodligen såg dagens ljus för mer än trettio år sedan, då Ingvar Carlsson var statsminister och Mike Tyson tungviktsvärldsmästare och man kunde stöta på frågor om både Sovjetunionen, Jugoslavien och Tjeckoslovakien.
Men sådana små störningsmoment bekymrade inte dessa rutinerade tävlingsmänniskor som tog sig an uppgiften med glatt humör och stor tillförsikt.

Sedan var och en dragit fem kort var det kåsörens tur att börja läsa frågor från det första för redaktör S. Denne inledde med att fastslå att en ”metrisk och strofisk kyrkovisa, främst avsedd för församlingssång” kallas psalm samt att den högsta myntenheten i Indien är rupie. Sedan funderade han länge på vilken vetenskapsman som har kallats den sovjetiska vätebombens fader utan att hitta något bra svar.

-Andrej Sacharov, läste kåsören från kortet.
-Men det visste jag ju, utropade redaktör S. Det hade jag tänkt svara.
-Varför gjorde du inte det då?
-Jag trodde inte det var rätt.

Sedan var det kåsörens tur att svara på att kväve är den dominerande gasen i luften samt att den tyroliske frihetshjälten Andreas Hofer avrättades på Napoleons order 1810, innan han fick frågan:
-Vilket tröjnummer förknippas med ishockeyspelaren Wayne Gretzky?
-88, blev det blixtsnabba svaret.
-99, läste redaktör S från kortet.
-Javisst ja, sa kåsören. Det var svagt av mig.
-Det här går väldigt dåligt för oss båda, sa redaktör S.
-Ja, det är nästan så man skäms, sa kåsören. Tur att ingen hör oss.
-Hur är ställningen, sa redaktör S.
-Sju lika efter två omgångar.
-Oj, oj, oj, sa redaktör S. Det är ju knappt mer än tre rätt av tio i snitt. Nu får vi skärpa oss.

Matchen gick vidare med att redaktör S visade sig veta att det är Martin Ljung som har odödliggjort revynumret Fingal Olsson, att Olga Korbut tog tre OS-guld i gymnastik 1972 samt att det är Konstitutionsutskottet som kontrollerar regeringen och bereder grundlagsfrågor.
Kåsören fick tillfälle att briljera med att huvudstaden i Guatemala heter Guatemala City, att det var Lasse Dahlquist som skrev ”Engelska flottan har siktats vid Vinga” samt att det var Leonid Brezjnev som efterträdde Nikita Chrustjtjof som förste sekreterare i Sovjetunionens kommunistiska parti.

Spelet böljade vidare på så sätt att redaktör S lyckades klara ut att en mindre bifigur i en landskaps- eller genrebild kallas staffage samt att den enda hundras som har prickig päls är dalmatiner, innan kåsören läste följande fråga:
-Vem spelade Fellinis alter ego i filmen 8 ½?
-Jaha, sa redaktör S. Antingen var det han själv eller så var det Marcello Mastroianni.
-Och? sa kåsören.
-Du kan väl säga om det är nån av dom.
-Jag säger ingenting, sa kåsören. Jag väntar på ett svar.
-Då svarar jag han själv, sa redaktör S.
-Det var Marcello Mastroianni, sa kåsören.
-Attan också, sa redaktör S.

-Du leder med så mycket ändå, sa kåsören.
-Hur är ställningen, sa redaktör S.
Efter kontrollräkning visade det sig att redaktör S ledde med 18-12 men att kåsören då hade sin sista omgång kvar.
-Jag behöver alltså sju rätt av tio möjliga på dom här omöjliga frågorna, sa han. Det har väl aldrig förr hänt någon av oss i den här tävlingens historia.
-Då läser jag frågorna, sa redaktör S och började:.
-Vad kallas fredagen i stilla veckan?
-Långfredag, sa kåsören.
-Vad kallas en häftig sinnesrörelse orsakad av skrämmande och oväntad upplevelse?
-Chock, sa kåsören.

-Vilken författare förknippar man med Femböckerna?
-Enid Blyton, sa kåsören
-Vilken politiker från Borås var utbildningsminister 1969-73 i Palmes första regering?
-Ingvar Carlsson, sa kåsören.
-År 1967 övertogs ett känt dans- och nöjespalats i Stockholm av Filadelfiakyrkan. Vilket?
-Nalen, sa kåsören.

-Vem spelade Gösta Berling i en svensk tv-serie 1986?
-Tommy Berggren, sa kåsören. Hur många har jag nu?
-Sex, sa redaktör S. En kvar. Vad kallas den familj av myggor, besvärliga för människor och djur, som det finns 35 arter av i Sverige?
-Knott, sa kåsören som därmed hade spurtat förbi sin motståndare och vunnit mångkampens andra gren med 19-18.
-Jag har aldrig hört maken till lätta frågor som du fick på slutet, sa redaktör S. Men det var bra för matchen för nu blir golfen direkt avgörande.
-Ja, sa kåsören. Spänningen lever in i det sista.
Fortsättning följer i morgon.