BLÄNDANDE SLUTSPURT ORSAKADE HISTORISKT MÅNGKAMPSRESULTAT

 Spänningen i mångkampen mellan kåsören och redaktör S hade nu nått nästan olidliga höjder. Sedan kåsören hämtat in ett till synes ointagligt försprång i frågesportsmomentet och utjämnat ställningen i matchen till 1-1 var det nu dags för avgörandets stund på minigolfbanan. Sedan de båda atleterna betalat startavgiften och tilldelats klubbor och bollar var det dags att beträda arenan som låg i det närmaste helt öde.

-Vad bra, sa kåsören. Nu kan vi ta banorna i rätt ordning och behöver inte störas av en massa amatörer och sällskapsspelare
-Du börjar, sa redaktör S sedan de stegat fram till utslagsplatsen för bana ett..
-Javisst ja, sa kåsören. Det var ju därför du valde att jag skulle börja i pilkastningen när du vann lottdragningen, så att det skulle bli min tur att börja i minigolfen också och du skulle kunna se på mig och lära dig hur du ska slå.

Men i stället visade det sig att det var redaktör S som hade konserverat fjolårsformen bäst. Redan efter de fyra första hålen hade han plockat åt sig en ledning på sex slag
Men hela tiden fortsatte han att nedvärdera sina chanser.
-Här gäller det att slå rakt, det har jag aldrig kunnat, sa han på bana sex men slog ändå i bollen på två slag medan kåsören behövde fem.

-Här ska man alltså träff den där lilla grejen, sa han på nästa bana.
-Här får man tydligen valla bollen för att komma förbi hindret,fortsatte han lite längre fram
-Och här ska man alltså inte slå för hårt men inte för lätt heller. Eller hur var det du sa, undrade han och vände sig mot kåsören.
-Jag sa ingenting, svarade denne. Det är du som pladdrar hela tiden.
-Jag har väl inget sagt, sa redaktör S. Jag är ju tyst som en mus.

Efter nio hål, stannade kåsören upp och sa:
-Nu får du räkna ihop ställningen så vi vet hur vi ligger till efter halva matchen.
Det visade sig att redaktör S hade tappat något av sin ledning men ändå var fem slag före.
Med två banor kvar krävde kåsören ny genomgång av läget.
-Nu leder jag med sju slag, sa redaktör S efter att ha konsulterat protokollet.
-Det bli svårt att ta in, sa kåsören
-Klarar du det så bjuder jag på glass i klubbhuset, sa redaktör S.
-Försök nu inte att låtsas som om du tror att du kan tappa det här, sa kåsören. Du känner dig lika segersäker som du har gjort under hela matchen.
-Absolut inte, sa redaktör S. Jag har varit med förr och vet hur det kan svänga på den här nivån.
-Akta dig så jag inte lägger in en likadan spurt som i frågesporten, sa kåsören och missade koppen på första slaget på näst sista banan men klarade den på två slag.

Detta satte nerverna i dallring på hans motståndare som missade allt och bokfördes för en sjua.

-Hoppsan, sa kåsören. Nu leder du bara med två slag.

-Ja, där ser du, sa redaktör S. Nu räcker det om du slår spik på sista och jag slår en trea så är vi lika.

Och som för att understryka att än är inte undrens tid förbi ordnade Fru Fortuna, eller vem det nu kan ha varit, så att detta var exakt vad som inträffade. Kåsören spikade och redaktör S slog i på tredje.

Det blev alldeles tyst en lång stund. Båda såg lika häpna ut.
-Hur gick det här till, sa kåsören.
-Inte vet jag, sa redaktör S.
-Vi får kontrollera protokollet en gång till så att det stämmer, sa kåsören, men hur de än räknade kom båda fram till att matchen hade slutat lika.
-Vad gör vi nu, sa redaktör S.
-Ingenting, sa kåsören. Det har blivit oavgjort. Inte bara i golfen utan i hela matchen.
-Fantastiskt, sa redaktör S. För första gången i tävlingens historia.
-Vi får betala våra glassar själva, sa kåsören.
Och så blev det. Liksom med pizzan på den avslutande banketten då eftersnackets vågor gick höga och de båda atleterna hyllade varandra som synnerligen värdiga och rättmätiga segrare båda två.