KONSTEN ATT GÖRA BORT SIG

 Livet är fullt av ögonblick då man gjort bort sig. Ibland erinrar man sig dessa ögonblick, genomfars då av en rysning, blundar och håller sig för ögonen.
Så skriver Gits Olsson i ett exemplar av tidningen Se från 1972 som jag sitter och läser ute på landet nästan femtio år senare. Och han fortsätter så här:

"Jag minns särskilt en gång jag gjorde bort mig. Svajmastartisten mister Starway, eller vad det nu var för fint han hette, uppträdde i toppen av en 55 meters mast i Örebro Folkets park, och jag intervjuade honom i sminklogen efteråt för Kurres räkning. Kurre, det var Örebro-Kuriren det.

När svajmastartisten hade skildrat sin karriär mot höjderna och med sann inlevelse beskrivit hur det känns att dingla över tretusen människor i toppen på ett 55 meters spinnspö, kunde jag inte låta bli att säga:
-Det är klart att det är fantastiskt det ni gör, men säg – vad ska det egentligen tjäna till?
Det blev alldeles tyst i den lilla sminklogen bakom friluftsteaterns scen. Det enda sm hördes var knäpparna i den nakna glödlampan som hängde i en sladd från taket och tydligen var på väg att paja.

Mister Starway, som hette Lundgren och var från Arvika-trakten, stirrade stumt på mig i trettio sekunder. Sedan reste han sig blixtsnabbt, försvann ut ur logen och slog igen dörren så att lampan slocknade.
Där satt jag i mörkret och sa till mig själv: Nu har du gjort bort dig.
Det enda jag minns av honom så här efteråt är att han var en ljus man med stubbat hakskägg. Undrar vad han gör i dag."