Anledningen var att Nisse Bengtsson hade fått en tvåkrona av kärringa Larsson som hade gått förbi just som han klarat 2.10 och likt den stavhoppande prästen Bob Richards knäppt händerna i bön och tackat Gud medan han knäböjde i nedslagsgropen.
Tävlingsjuryn beslöt att Nisse Bengtsson skulle slippa diskvalifikation som professionell om han köpte kokosmunkar till deltagarna för hela pengen, och så kunde tävlingen fortsätta.
Den böjde sig dock mer och mer för varje hopp han gjorde. På 2.20 rev alla hans medtävlare ut sig medan Nisse Bengtsson klarade i sista försöket och stod som segrare i hela mästerskapet. Då gick han på jakt efter banrekordet och höjde till osannolika 2.30.
Nisse Bengtsson drattade på ändan med en duns rakt ner på den stenhårda marken vid sidan av nedslagsgropen. Han föll så tungt att han tappade luften. Först blev han sittande några sekunder och kippade efter andan. Sedan kom han på fötter och började springa runt i cirklar medan han flämtade att han inte kunde andas.
– Stavfel, stavfel!!!
Då kom kärringa Larsson gående på stigen bredvid ängen igen och fick se hur alla kastade sig över den religiöse gossen och slog honom allt vad de orkade. Hon sprang så fort hon kunde till Nisse Bengtssons farsa och sa att Bengtsson måste komma omedelbart för nu håller de andra gossarna på att slå ihjäl Bengtssons gosse.
Men när han skulle förklara för sin far vad det var fråga om, fick denne syn på den långa listen som han skulle ha till ombyggnaden i källaren och som han hade letat efter halva sommaren utan att veta att Nisse Bengtsson hade stulit den för att använda som stavhoppsribba.
Nu har jag stavat mig igenom denna underbara amatöridrottshistoria. Jag hade MYCKET mysigt!
SvaraRadera