EN MURARE MED BRUK I SKORNA

När redaktör A än en gång hade redogjort för ”Timpa” Simonssons bravader i svensk fotboll försökte den övriga församlingen vid stambordet på lunchgrestaurangen föra in samtalet på den pågående VM-turneringen i Brasilien.

– Messi är ju inte så dålig han heller, sa den försynte bankmannen.

– Och Neijmar kan göra mål han också, sa den berömde optikern.'
– Ja, sa kåsören. Det kanske är lite hårdare motstånd i VM i dag än i svenska division två på 40-talet.

Redaktör A avbröt då ätandet, lade ner sina bestick på bordet, spände blicken i kåsören och utbrast:

– Men i dag kanske dom inte behöver åka runt på byggena och stå och mura i ur och skur sex dagar i veckan.
”Timpa” Simonsson var nämligen murare. Men inte nog med det. Enligt redaktör A var han en av Sveriges allra förnämsta även på det området, troligen den allra bäste.
Kåsören genmälde då att detta sänker trovärdigheten i redaktör A:s påståenden. Att någon skulle vara både Sveriges bäste fotbollsspelare och Sveriges bäste murare i samme person förefaller osannolikt, eftersom det är två kompetensområden som ligger helt vid sidan av varandra.

På detta svarade redaktör A med att till nästa möte ta med sig ett exemplar av Rekord-Magasinet från 1949. På omslaget fanns en teckning på ”Timpa” Simonsson och under den stod:

En murare med ”bruk” i skorna.

Inne i tidningen redogjordes för ”Timpas” 50 mål på 18 matcher i division två men där fans också andra siffror.

1943 hade han gjort 61 mål på ett spelår om man även räknade in träningsmatcher. Det ansågs vara ett oslagbart rekord i svensk fotboll, varpå ”Timpa” året därpå svarade med 93 mål!

Församlingen kring lunchbordet funderade på detta under en stunds tystnad, varpå kåsören frågade:

– Hade han verkligen murbruk i skorna?
– Det undrar jag också, sa optikern. Var det inte tungt att springa med det?
– Och vad skulle det vara bra för? sa bankmannen.
– Ni är väl inte riktigt kloka nån av er, sa redaktör A. Begriper ni inte att det är bildspråk. Dom skrev så i tidningarna på den tiden.

– Fanns det fler murare i Allsvenskan? undrade kåsören efter en stund.

– Det var intressant att du frågade, sa redaktör A. Det fanns faktiskt tre. Är det nån av er som tar dom?
Men så långt sträckte sig inte församlingens kunskaper, utan redaktör A fick komma med avslöjandet själv.
– ”Timpa” var naturligtvis den främste, sa han. Men sedan fanns också Holger Hansson i Göteborgs-kamraterna och ”Skinnet” Wigren i IFK Norrköping. Alla tre var faktiskt murare.
– Det måste ha varit ett bra fotbollsyrke, sa optikern.
– Dom hade nog inte så mycket att välja på, sa redaktör A. Dom tjänade inga pengar på fotbollen, så dom fick försörja sig på det yrke dom en gång lärt sig.