Så här i jultid får Berra en massa
telefonsamtal från folk som vill hyra tomte. Tydligen har någon med
ett liknande telefonnummer annonserat någonstans om detta, men i
stället verkar det som om Berra får alla samtalen.
– Kan du ordna fram en tomte åt mig?
sa en man med stressad röst här om dagen.
– Tja, sa Berra. Det skulle jag väl
kunna om jag ville.
– Det här får gå fort för jag har
bråttom, sa mannen.
– Nu ska vi ta det lugnt, sa Berra.
Det kan vara farligt att jaga upp sig. Särskilt så här i jultider.
– Ja, ja, sa mannen. Men går det att
få hyra en tomte?
– Då måste jag först ta lite
uppgifter, sa Berra. Hur många barn har du?
– Två, sa mannen. Men det spelar väl
ingen roll.
– Och dom har varit snälla hela
året? sa Berra.
– Vad är det här för trams? sa
mannen.
– Då skriver jag vet ej, sa Berra.
Nästa fråga: Tror du på tomten?
– Det är klart jag inte gör, sa
mannen.
– Och ändå vill du att han ska
komma, sa Berra.
– Jag vill ju ha en utklädd tomte,
sa mannen.
– Det går inte, sa Berra. Här
skickar vi inte ut några falska tomtar. Vi anlitar bara den riktige.
– Du är väl inte riktig själv sa
mannen och så sa det klick i luren.
Nästa samtal kom från en dam som
frågade om det gick bra att beställa tomte.
– När ska han komma? sa Berra.
– På julafton så klart, sa damen.
– Då är dom upptagna, sa Berra.
– Är det sån efterfrågan? sa
damen.
– Nej, sa Berra, men då är alla
tomtar hembjudna till mig för att äta gröt.
– Vad för slag? sa damen förvånat.
– Risgrynsgröt så klart, sa Berra.
Med mandel. Den som får den får diska.
– Jag trodde man blev gift, sa damen
osäkert.
– Ånej sa Berra. Så lätt går det
inte.
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar