KUSLIG BORTDÖMNING AV CELLO

Det har kommit synpunkter till den här bloggen på den rankinglista över Sveriges roligaste personer 1969 som publicerades i tidningen Se för 45 år sedan. Och jag kan inte annat än hålla med, åtminstone när det gäller den närmast hårresande bortdömning som den gode kåsören Cello blivit offer för.

Så här ser listan ut, så som den också nyligen har presenterats i denna blogg:

1) Carl Gustaf Lindstedt, 

2) Red Top (Lennart Nyblom) 

3) Pekka Langer, 

4) Martin Ljung, 

5) Gösta Bernhard, 

6) Cello (Olle Carle).

Enligt vad jag har kommit fram till är det dock Cello, alltså Expressenkåsören Olle Carle, som är folkets favorit, och därför utnämner jag honom härmed i efterhand till moralisk segrare i den här tävlingen.

Och då kan det vara på sin plats att citera ytterligare några lustigheter av den man som en gång presenterades av tidningen Se med den eleganta formuleringen ”ännu är ingen ända vorden på hans lust att vända orden”.(Signaturen fick han mycket riktigt genom att vända på förnamnet och sätta första bokstaven i efternamnet före)

Här är först tre godbitar i repris:

Vi föredrar den klassiska musiken komponerad av Beethoven, även om den är gjord av en stendöv tonsättare, framför den moderna musiken som verkar vara gjord av en tondöv stensättare.

Förr i världen fick barnen undervisning om grundlagen i samskolan, i dag får dom undervisning om samlagen i grundskolan.

Senaste skandalen är att man har hittat en älg med käken avskjuten och sedan sålt köttet som prima vara. Det tycker jag är bra gjort, att av lik utan käke göra käk utan like.

Och här kommer några som inte har varit med i den här bloggen tidigare:

Jag har inget emot musik som utövas inne, bara den inövas ute.

Väst-Berlin har planer på att döpa en gata till Johnson Strasse efter USA:s förre president. Varför inte lika gärna Unter den Lyndon?

Dom säger att den medicinska vetenskapen i Sovjet står högst i världen. Det trpr man gärna. De går ju inte en dag utan att det kommer en ny salva från Moskva.

Skillnaden mellan ett danskt middagssällskap och ett svenskt är den att när det danska sällskapet glammar och säger du så är det fullt riktigt, men när det svenska sällskapet glammar och säger du är det riktigt fullt.

På brott följer straff. Rattfylleri och fängelse hänger ihop som ler och Långholm.

När det kommer till kritan är ju varje inköpt halvpanna ingenting annat än en frivillig skatteinbetalning där man som kvitto erhåller ett kvantum förgiftad vätska som verkar tillräckligt avtrubbande på omdömet för att man ska anse sig ha gjort en bra affär.

Och som en extra hyllning till Olle Carle (1909-98) följer här några titlar ur hans rikhaltiga bokproduktion:

Med mitt mått mätt (1945)

Småle och smila en smula (1946)

Lätta tankar som lättat ankar (1949)

Några stycken i någras tycken (1950)

Lika vänligt som vanligt (1953)

Så, skörda och så vidare (1954)

Lätt färdiga stycken (1959)

En hög repriser för högre priser (1963)

Cellos lilla lila (1968)

På sitt sätt sött (1969)

Rapport från kåsörgården (1971)