Mitt allra värsta skidminne har jag
från press-VM i Falun 1993. Vi var ett stort antal
mediarepresentanter och vip-gäster som ställde oss på startlinjen,
alltifrån förre förbundskaptenen Åke Jönsson och en del andra
riktiga skidåkare till små runda italienska farbröder som rökte
cigarr och luktade Martini.
När jag hade klarat av den del av
mördarbacken som banläggaren hade tvingat upp mediafolket för,
blev det äntligen lite utförsåkning.
Då fick jag se en liten rund farbror stå mitt i spåret nedanför en backe. Det visade sig vara en italiensk journalist som hade tyckt att det var så brant att han hade tagit av sig skidorna och promenerat ner vid sidan av banan.
Då fick jag se en liten rund farbror stå mitt i spåret nedanför en backe. Det visade sig vara en italiensk journalist som hade tyckt att det var så brant att han hade tagit av sig skidorna och promenerat ner vid sidan av banan.
Nu hade han ställt in skidorna i
spåret igen och gjorde sig beredd att spänna fast dem just som jag
kom susande. För att undvika en kollision som kunde ha blivit
förödande, försökte jag byta spår i sista stund, med påföljd
att jag tappade balansen och plöjde på öronen genom snön.
När jag beskrev detta i en exklusiv
rapport för tidningen fick jag rubriken:
Grävande journalist i spåren.
Numera håller jag mig alltså borta,
både från press-VM och publikplats när de riktiga skidåkarna gör
upp om medaljerna. Kalla, Hellner, Halfvarsson och alla andra kan
vara lugna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar