Det hände sig en gång för länge
sedan att det uppväxande släktet brukade åka bob och kälke i
skogsbackarna hemmavid. Och om det hade snöat riktigt mycket och var
tillräckligt kallt kunde man också åka på de nyplogade vägarna.
Så kom det sig att hela kvarterets
bobåkare skulle mötas i en stor mästerskapstävling eftersom
vädret var sådant att det gick att åka kälke ända ner till stan.
Deltagarna kom till start med ungefär
likvärdiga fordon. Det vill säga var sin bob med metallmedar under
och ett litet fotsteg av trä på var sida samt en liten ratt
framtill.
Nisse Bengtsson hade en bob av lite
större modell som dessutom var utrustad med broms, en finess som
saknades på övriga fordon.
Allt detta berättade Berra under ett
litet samkväm hemma hos kåsören tillsammans med Filosofiska
Karlsson och en revolversvavare vi känner.
Kommen så långt i sin historiebeskrivning avbröts han av Karlsson med orden:
Kommen så långt i sin historiebeskrivning avbröts han av Karlsson med orden:
– Men det var inte alltid bromsen
fungerade.
– Vad menar du med det? sa Berra.
– Jag tänker på den gången bromsen
strejkade när han behövde den som bäst, sa Karlsson.
– Den gick sönder ibland ja, sa Berra.
– Det var du som mixtrade med den, sa
Karlsson.
– Det kan väl hända, sa Berra. Han
satt och drog i det jävla bromshandtaget hela tiden och spelade
Allan så det var inte mer än rätt att någon tog ner honom på
jorden.
– Han kunde ha dött, sa Karlsson.
– Får vi höra hur det gick nu, sa
revolversvarvarn.
Hela historien avslöjas i denna blogg
senare i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar