BOBÅKAREN SOM NÄSTAN KROCKADE MED TÅGET

Det hände sig vid den tiden då det var så mycket snö och så kallt att det gick att åka kälke ända ner till stan. Beslut fattades om att arrangera kvartersmästerskap i bobåkning.

Ett tiotal ekipage ställde upp till start och farten drevs upp redan från början, för det var både blankis och medvind i backarna ner mot stan.

Nisse Bengtson tillhörde favoriterna, delvis för att han rattade en något större och tyngre bob än sina medtävlare. Den var delvis täckt och påminde lite om en riktig tävlingsbob trots att den var ett rent hemmabygge. Dessutom var den försedd med en broms, som gjorde honom övermodig i branta utförsbackar trots att bromsen inte alltid fungerade.

I början kom Nisse Bengtsson lite efter sina medtävlare i sitt tunga och svårmanövrerade fordon. Men han räknade kallt med att ta igen alltihop i den sista långa backen ner mot målet på andra sidan järnvägen.

På toppen av denna var han nästan ikapp de övriga och börjad få segervittring. Men i slutet av backen skulle man passera en järnvägsövergång, och just som täten fick denna inom synhåll började bommarna fällas.

De andra bromsade med fötterna och körde åt sidn upp på trottoaren. Där blev de stående när Nisse Bengtsson kom jagande bakifrån utan att upptäcka faran i tid.

När han förstod vad som var på väg att hända drog han i bromsen, men han hade så hög fart att boben bara fortsatte rakt fram.

Skräckslagna satt hans kamrater på sina bobar vid sidan om och såg hur han susade mot de fällda bommarna i hög fart.

- HJÄÄÄÄÄLP! Vrålade Nisse Bentsson så att håret reste sig på han kamrater.

Men han hade i alla fall sinnesnärvaro nog att fälla överkroppen bakåt när boben åkte under bommarna, samtidigt som tåget mot Göteborg kom i hög fart och missade honom med ett par meter.

Kamraterna som hade stannat högre upp i backen tog sina bobar under armen och gjorde sig beredda att fly fältet. Och när de såg att lokföraren hade stannat tåget en bit bort fick de panik och sprang allt vad de orkade. Nisse Bengtsson, som hade fått stopp på sin bob på andra sida järnvägen, gjorde likadant.

Kvar stod tåget och en villrådig lokförare som kallade på polis och påstod att han hade varit nära att köra över något som han inte begrep vad det var. Först sa han att det hade sett ut som en kanonkula, men sedan började han sväva på målet och sa att det också kunde ha varit en varg eftersom den hade ylat i högan sky.

Tåget blev kraftigt försenat, och alla som skulle fortsätta till Skåne och Småland missade sina anslutningar i Göteborg och kom inte fram förrän dagen därpå.

Efter en tid spreds ett rykte att lokföraren hade fått sluta sitt arbete och vårdades på nervhem. Det påstods att han vaknade skakande av skräck på nätterna och att det var Nisse Bengtssons tjut som hemsökte honom i drömmen, hur nu någon kunde veta det.

Några fler bobmästerskap blev det i alla fall inte den vintern.