onsdag 12 augusti 2015

HANDGRIPLIGHETER PÅ KROGEN

Mitt i sommaren 2015 sitter jag utanför den lilla stugan vid havet och bläddrar i tidningen Se från 1970 medan skymningen sakta lägger sig över nejden. I nummer 28 har redaktionen tagit pulsen på de svenska uteätarna, alltså den tidens lunchgäster på krogen.


Efter trägna studier uppger sig tidningen vara i tillfälle att redogöra för hur våra vanligaste uteätare uppför sig på lunchrestaurangen. De fördelar sig enligt tidningen på sex huvudgrupper. Nämligen de snorkiga, de handgripliga, de hurtiga, de kritiska, de gnälliga och de humoristiska.
Låt oss i dag börja med att koncentrerar oss på de tre förstnämnda grupperna, som presenteras på följande sätt:


De handgripliga är de där äldre herrarna som inte kan spisa på restaurang utan att söka kroppskontakt med servitriserna. De anser att det hör till gästens rättigheter att ge servitrisen en smällande dask i stjärten och hojta:
Hej, lilla gumman, skinkan är fin i dag känner jag!
Det är bara herrar som daskar. Någon jämlikhet mellan könen verkar inte finnas på detta område. Trots trägna studier av beteedemönster hos svenska uteätare har vi inte lyckats upptäcka någon dam som rappat till hovmästaren i ändan och undrat ”om lilla gullgubben kan fixa en sexa whisky till”.


De snorkiga nöjer sig med att utöva psykisk terror De tittar upp från matsedeln, sätter ett pekfinger på servitörens vita men kanske något solkiga skjorta och säger:
 Finns dom skjortorna i vitt också?
De säger till servitriserna:
 Hämta dill till potatisen, stå inte där och prata persilja.
De säger:
 Jag beställde en sommartallrik för evigheter sen. Och med sommartallrik menar jag en sommartallrik från den här sommaren.
När hovmästaren kommer förbi och bockar och säger: ”Smakar biffen bra?” svarar de snäsigt:
– Det får ni väl för fan gå ut i köket och ta reda på.


De hurtiga är de där unga herrarna i clubjacka och ögon som ännu bär spår av nattens vedermödor på Operakällarens dansgolv. De störtar in på den mörka lunchbaren, som endast upplyses av stearinljus, trevar sig fram till hovmästaren och säger:
– Får vi en matsedel och en pannlampa!
När deras ögon vant sig vid ljuset börjar de beställa. Dom säger ”ölsner” i stället för pilsner, ”ett bläckhorn” i stället för en karaff rödvin och att korv ska dom inte ha, ”det har vi hemma”.
– Sjömansbiffen är fin, säger hovmästarinnan.
– Jaså, säger de hurtiga. Är den gjord på jungmän i stället för gamla sega matroser?


Det slutar med att dom äter en portion räkor för att sedan peka på sköljskålen och säga:
– Räkorna var fina, men citronsoppan var i tunnaste laget.
Det var de tre första grupperna. De resterande återkommer vi till längre fram i veckan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar