HUMORISTISKA GÄSTER VÄRST

I tidningen Ses kartläggning av svenska uteätare sommaren 1970 har vi tidigare presenterat tre av de sex huvudgrupperna, nämligen de handgripliga, de snorkiga och de hurtiga. I dag har turen kommit till de återstående, nämligen de kritiska, de gnälliga och slutligen den största och värsta gruppen, de humoristiska.

De kritiska är de som lägger pannan i djupa veck och studerar matsedeln som om den vore ett avbetalningskontrakt med oförskämd ränta.

– Sexton kronor för Coeur de filet? Det åt jag en på Cattelin för åtta och femtio sommaren 1953, säger dom.

– Jag bad om vitt bröd, fröken, då ska ni väl inte bära hit snatterpinnar från orkestern.

– Det är Finn Crisp, det vita brödet kommer strax.

– Ovanligt tråkig mat i dag, säger dom till hovmästaren. Finns det någonting som ni kan rekommendera?

– Ja, kalvlevern är mycket fin.

– Jaså, vad är det för fel på den då?

De gnälliga har inte bara kritik mot själva maten, det är så mycket annat som det är fel på.

– Kan inte hovmästaren fråga mannen som sitter där borta om han vill byta plats med mig. Doktorn har förbjudit mig att utsätta mig för drag. Vid det här fönstret blåser det frisk kultje.

– Skomakarlåda? Ja, det kan jag väl ta, bara det inte är nån pligg i den.

– Det här rödvinet kan jag inte dricka, det är surt. Dessutom bad jag om en femtifemma från Rhon-dalens sydsluttning, inte nån sån här jädrans ättika från Algeriet.

– Måste ni flambera de andra gästernas pepparstek bredvid mitt bord? Jag har sett dom eldsvådor jag ska i mitt liv.

De humoristiska är dock värst, de som alltid beställer ”Mekano” i stället för Byggmästarlåda, pekar på oliven i sin drink och säger: ”Det här gröna mitt i Manhattan, är det Central Park det?” och sen sätter den rullade servetten på huvudet och säger:

– Jag är biskopen av Skara, har ni änglamat i dag?

Det är humoristerna som sticker in huvudet genom dörren på Operabaren och ropar tvärs över lokalen:

– Finns det sprit här?

Det är humoristerna som säger ”swisky” i stället för whisky, ”hösthimmel” i stället för den stjärnlösa folkkonjaken och ”barndomsminnen” i stället för prinskorv.

Det är humoristen som går fram till ett vilt främmande par, pekar på damen och låtsas känna herrn och säger:

– Tjenare, men du . . . hon ser väl inte så jävlig ut som du sa!

Det är humoristerna som inte kan passera orkestern utan att slå knytnäven i cymbalen och skrika:

– Första ronden. Sekonderna lämnar ringen!

Det är humoristerna som sätter den tomma ölflaskan till munnen och blåser som Waxholm 1 i sjönöd.

Det är humoristerna som tar servitrisen i hand och skakar den när hon räcker fram handen för att ta emot betalningen. 
Och det är humoristerna som stannar vid bord där vilt främmande människor dricker kaffe, sätter pekfingret på kaffepannans pip och säger:

– Pip!