MÅLSNÖRETS MYSTIK OCH MAGI

Sittande framför teven och friidrotts-VM i Peking kan jag inte släppa funderingarna på vart målsnöret har tagit vägen.

Och inte nog med det: Förr i världen satt också ett antal tidtagare på var sitt trappsteg på en stor pall i vinkel med mållinjen. I handen hade de var sitt stoppur som de knäppte av när respektive löpare sprang i mål.

De hade också ansvaret för att målsnöret kom upp och blev ordentligt spänt.

Jag har suttit framför teven i flera dagar och spanat efter kineser på trappstegspallar vid målet utan att upptäcka någon. Men det är klart, vad ska dom där och göra, det finns ju inte ens något målsnöre att spänna längre.

På lite längre distanser hände det ibland att löpare blev varvade just som segraren nådde mållinjen. Då kunde man inte spänna målsnöret när tätlöparna var ute på sista varvet.

I stället fick en av funktionärerna resa sig från tidtagarpallen och springa emellan den varvade löparen och segraren. Då hann man ibland inte knyta fast målsnöret i båda stolparna utan funktionären fick stå och hålla emot med snöret i ena handen. Allt för att segraren inte skulle gå miste om privilegiet att spränga målsnöret.

Jag kan inte hjälpa att jag tycker lite synd om dagens löpare. Visserligen tjänar de bästa flera miljoner om året men å andra sidan har de aldrig fått spränga ett målsnöre. Möjligen med visst undantag för maraton där den som vinner brukar få brösta sig mot något slags plastband som sällan sprängs utan endast faller till marken, På övriga distanser är där bara luft när de springer i mål. Och för oss gamla målsnöressprängare känns det som en total antiklimax.

Men det är inte bara målsnöret som har försvunnit. Jag undrar också vart starterns vita rock har tagit vägen. Förr i tiden hade varje starter med självaktning en lång vit rock som han tog på sig innan han laddade startpistolen och gick ut på banan för att skjuta iväg löparna.

Det hände att uppstudsiga ungdomslöpare gick fram till honom före loppet och frågade om doktorn kunde titta på det här skrubbsåret eller bad att få köpa en kokt med bröd och mycket senap.

Sådant hör man aldrig talas om längre.

Snart tar dom väl bort orkestrarna som tågar fram och tillbaka och spelar marschmusik före alla fotbollsmatcher också.

Eller har dom redan gjort det?