EN KRONA TILL EN KOPP KAFFE

Någon som minns när en kopp kaffe kostade en krona på konditorier och kaféer? Tydlige gjorde den det 1969 för så här låter det på ett gammalt vhs-band som innehåller inspelade avsnitt från tv-programmet Partaj från det året och som jag har hittat i mina gömmor.

– Har ni en krona till en kopp kaffe?

– Men människa, vad tigger ni för, ni som har två friska armar.

– Menar ni att jag ska hugga av mig en arm bara för en sketen krona.

– Skänk mig två kronor till en kopp kaffe.

– Kaffe kostar väl bara en krona.

– Men jag hade tänkt bjuda herrn.

– Skänk en krona, herrn.

– Jag har ingen växel.

– Men jag kan lämna tillbaks nästa gång vi träffas.

– Jag känner en kille som kallas för Tuppen.

– Varför det?

– Allt han säger är galet.

– Min man snusar så hemskt när han sover, Vad ska jag göra?

– Väck honom till varje pris.

– Min man inbillar sig att han är en hund.

– Hur länge har han gjort det?

– Ända sen han var en liten valp.

Min fru oroar sig inte för ålderdomen. Om någon av oss dör öppnar hon kafé.

Om Helan och Halvan hade bott i Sverige, då hade dom hetat Sten och Stanley.

Oh, vilket härlig skidföre. Nu är det dags för solvalla.

Nu ska jag säga det rundaste ord jag vet: Boll.

Jag säger som Lewi Pethrus. I dag är jag så trött så jag skulle kunna somna på ett väckelsemöte.

Nja, allt var kanske inte bättre förr.