Här följer ytterligare
några dialoger ur tv-programmet Partaj, nedtecknade från ett
gammalt vhs-band som jag hittade i gömmorna.
– Jaha, ni har begärt
skilsmässa. Hur är det, är mannen supig?
– Ja, det är han.
– Hur är det med otroheten
då?
– Ja, vad det beträffar så
vet jag inte ens om han är far till vårt sista barn.
– Ni dömes härmed till
tio dagsböter à fem kronor.
– Jaha, nu vet jag vad det
kostar att kalla en länsman för klantarsel. Men vad kostar det att
kalla ett klantarsel för länsman?
– Lagen stadgar i dylika
fall inget straff.
– Nähä. Adjö då,
länsman.
– Jag tyckte jag såg dig
med en mörk skummis på Hamburger börs i går.
– Men älskling, det var ju
min man. Du vet väl att det inte finns nån annan än du.
– Jag är en man med mycket
regelbundna vanor.
– Jaså, det var konstigt.
Jag såg dig klockan tre i morse på en nattklubb med två blonda
modeller.
– Ja, det tillhör mina
regelbundna vanor.
– Om Grynet Mollvig hade
lagt på hullet ordentligt så skulle hon ha hetat Mullet Grynvig.
– Inga kvinnor får ligga i
så mycket för pengar som dom som gift sig till dom.
– Jag ger inte mycket för
karlar, jag ger på sin höjd efter för dom.
– I går blev jag vald till
Miss Grammofonskiva. Jag hade precis dom rätta måtten, 33, 45 och
78.
– Du är den första kvinna
jag kysst.
– Det märks.
– Kan ni ge nåt
signalement på han som överföll er?
– Ja, det såg ut att vara
en hygglig karl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar