Jaha, då var det dags
igen. Dags att ställa väckarklockan på ringning och gå upp i
gryningen och knäppa igång teven. Dags att värma blåbärssoppa på
spisen, brygga Vasaloppskaffe och ställa fram Vasaloppsmuggen på
bordet i vardagsrummet.
Dags att bädda på soffan
framför teven och krypa ner under duntäcket för att än en gång
åka Vasaloppet i pyjamas med fyra fluffiga kuddar bakom nacken.
Visst tar det emot att gå
upp så tidigt på morgonen. Visst är det jobbigt att inte få sova
tills man vaknar av sig själv. Och visst känns det lite ruggigt att
behöva lämna den goda sängvärmen så här i ottan en
söndagmorgon.
Ibland skriker hela
kroppen att man ska vända sig på sidan och somna om. Det är då
det gäller att bita ihop och skapa positiva målbilder med fokus på
att vältra sig över sängkanten och på något sätt ta sig till
startplatsen på soffan.
Vetskapen att man får ta
med sig sängkläderna till vardagsrummet och bädda där brukar
kunna ge ny motivation.
Och så snart starten har
gått och man har kommit igång och fått sträcka ut benen
ordentligt under täcket framför teven brukar det lätta något.
Känner man bara sin kropp
och vet hur den svarar på sådana här kraftprov kan det vara
riktigt härligt att ge allt för att hänga med tv-skotern alla de
nio milen ner till Mora.
En ny rapport om vad soffåkaren bör äta och dricka under loppet följer i morgon i denna blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar