Här följer den utlovade fortsättningen på inventeringen av gamla fina hejaramsor som kunde höras på fotbollsläktaren förr i världen.
Det handlade inte bara om Heja
Sverige friskt humör, det är det som susen gör. Det förekom också
ett stort antal mera personligt inriktade ramsor.
Som till exempel de här:
Heja Gösta sätt igång,
vi vill höra nätets
sång.
Gösta, Gösta, Gösta
Heja Nisse på din back,
du tog i så bollen
sprack.
Nisse, Nisse, Nisse
Heja Olle på din halv,
du tog i så jorden skalv.
Olle, Olle, Olle
Heja Kalle på din inner,
gör så många mål du
hinner.
Kalle, Kalle, Kalle
Heja Hasse med din känga,
bollen ska i nätet hänga.
Hasse, Hasse, Hasse
Sånt hör man aldrig nu
för tiden. Och blott någon enstaka gång ljuder den här gamla
klassikern:
Sa-sa-sa,
bra-bra-bra
H-I-F
Och ännu mer sällan den
här:
Ettan kom, tvåan kom,
trean kommer så
småningom.
Heja, heja, heja.
Landskamperna mellan
Sverige och Danmark är inte heller riktigt vad de var förut. I
gamla böcker kan man hitta dessa danska varianter:
Heja, heja, godt humör,
Vi har tavet svensken för.
Hissa, hussa, hejsasa,
nu ska svensken ha da-da
Alle elleve, spyt i näven,
nu ska svensken ha på
täven!
Missnöje mot domaren kan
uttryckas på olika sätt. Dock mera sällan så här:
Domars dömer som han
vill,
men i huvet står det
still.
Domarn, domarn, domarn.
Heja domarn svart och vit,
liknar mest en fågelskit.
Domarn, domarn, domarn.
Sådana ramsor hör man
aldrig nu för tiden. Men.det är nog lika bra det vid närmare
eftertanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar