Efter att ha räfsat ihop
alla gamla fjolårslöv och lagt dem på komposten längst bort i
trädgården blir jag stående i tankar.
Gräsmattan är krattad,
alla buskar är klippta och alla maskrosor uppdragna med rötterna,
men det känns ändå som att det är något som fattas.
Efter en stund inser jag
också vad det är. Jag minns hur jag en gång i tiden brukade stå
här i trädgårdens utkant och bränna skräp i en gammal tunna. Men
så kommer jag ihåg att jag har gjort mig av med denna, så nu vågar
jag inte bränna något skräp längre.
Men efter allt räfsande
blir jag ändå stående och tänker på hur det var förr i världen.
Jag tänker på hur det
knastrade och sprakade och rök och när jag nu sluter ögonen kan
jag se mig själv stå där i skymningen och elda skräp i en gammal
rostig tunna som en uteliggare på en rivningstomt i Bronx, iförd
ett par gamla trasiga jeans, en stor skrynklig rock med en lång reva
på ena ärmen och en gammal sliten keps ur 1972 års olympiske
maratonmästare Frank Shorters kollektion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar