Det lackar mot jul.
Då går tankarna till när
jag blev omsprungen av tomten i Göteborgsvarvet för några år
sedan.
Många konstiga
förklädnader och egendomliga hejarop har jag stött på under
Göteborgsvarvet.
Ibland har jag hört folk
ropa Heja Gais och strax därpå har jag blivit omsprungen av någon
i Gais-tröja. Ibland har någon ropat Heja slipsen eller Heja hatten
och då har det kommit någon i slips och vit skjorta eller någon
med en rolig hatt och kutat förbi.
På det viset har man
liksom varit förvarnad om vad som komma ska.
Men den här gången
visste jag inte riktigt vad jag skulle tro när jag tyckte mig höra
allt fler åskådare utefter banan ropa: Heja tomten!
Är det mig dom menar,
tänker man då. Springer jag så dåligt att dom tycker att jag
verkar vara en riktig tomte? Eller börjar jag bli så trött att jag
har fått hallucinationer och hör sånt som inte finns.
Medan jag sprang och
funderade på detta segade sig en man i tomtedräkt upp jämsides och
pressade sig förbi. Han hade röd luva, tomtemask med stort vitt
helskägg och en röd rock med någon sorts glitterkanter som gick
ända ner till fötterna.
Det var bara att hänga på
och försöka hålla jämna steg med tomten. Det lyckades, samtidigt
som jag fick ta del av nya hejarop:
Du har glömt säcken, Var
har du släden och renarna och När får jag mina julklappar, var
några av varianterna.
I stigningen uppför
Götaälvbron började tomten plötsligt gå med tunga steg, Jag
satsade då allt på att springa ifrån honom för att slippa gap och
skrik i fortsättningen.
Sedan såg jag honom inte
mer trots att jag själv kroknade på slutet och fick börja gå och
kom i mål på en tid långt sämre än jag hade planerat.
När jag summerade min
insats insåg jag att alltihop var tomtens fel. Det var tomten som
hade lurat mig att höja tempot och bränna mitt bästa krut i den
duellen så att jag inte orkade springa på slutet.
Så tomten kommer inte
bara med julglädje och presenter, han kan knäcka gamla
motionslöpare också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar