REDAKTÖREN SOM INTE FICK NÅGRA PEPPARKAKOR

Efter en sömnlös natt på hotell i Helsingborg hade redaktör A tagit färjan över till Danmark tillsammans med kåsören och fotograf E på Luciadagens morgon.

Det vill säga, de båda sistnämnda hade sovit gott, medan redaktör A legat vaken hela natten av rädsla för att den väckningssignal som fotograf E hade ställt in på klockradion i hans rum skulle väcka hela hotellet eftersom han hade glömt vilken knapp han skulle trycka på för att stänga av den.

Detta inträffade på natten till Luciadagen, och när de klev i land i Helsingör på förmiddagen var redaktör A på bättre humör.

– Känner ni att det är lite lättare att andas här pojkar, sa han.

– Nä, sa kåsören och sniffade i luften.

– Jag menar inte så, sa redaktör A. Titta dig omkring så kanske du begriper. Här kan man köpa whisky i speceriaffären och handlarn har vitt förkläde och skärmmössa och blyertspenna bakom örat. Och om man tar in på hotell och ber om väckning så ringer portieren upp till rummet och säger god morgon. Här behöver man inte ställa in några helvetesmaskiner.

Sedan köpte de var sin ost och tog sig tillbaka till färjeläget. När båten lade ut hördes Luciasången på avstånd. Sedan kom en ljusdrottning skridande åtföljd av ett antal tärnor som gick runt och bjöd passagerarna på pepparkakor.

– Dom blir man snäll av så det är bäst att du äter många, sa redaktör A till kåsören.

Och när den vitklädda unga damen närmade sig ställde han sig framför henne och pekade på kåsören:

– Han ska ha extra många pepparkakor för han har varit elak hela året.

Kåsören tog då en näve kakor från fatet och började äta medan den lilla tärnan skred vidare.

– Hallå där! ropade redaktör A efter henne. Vi fick inga.

– Så går det när man pratar en massa strunt, sa kåsören och mumsade i sig resten av kakorna.

– Du kan väl åtminstone dela med dig, sa redaktör A.

– Ånej, sa kåsören. Du får skylla dig själv.

När de gick av båten en stund senare vände sig redaktör A till fotograf E och sa:

– Fick du inte heller några kakor?

– Inte en enda, sa fotograf E.

– Men vissa tog för sig ordentligt, sa redaktör A. Såg du hur han vräkte sig över fatet.

– Ja, det var riktigt obehagligt, sa fotograf E.

– Jag skulle inget ha sagt om han hade nöjt sig med två eller tre kakor, men han slet ju åt sig tio-femton stycken, sa redaktör A

-Det var nog därför det inte räckte åt alla, sa fotograf E.

Samtidigt tutade båten en hög signal som tog rätt i örat på redaktör A så att han höll på att ramla omkull.

– En del straffar vår herre på direkten, sa kåsören.

– Det märks att vi är hemma bland ingenjörerna igen, sa redaktör A. Så där högt tutar dom aldrig i Danmark.

– Nä, sa kåsören. Och inga pepparkakor fick du heller.