När det drar ihop sig
till Luciafirande går mina tankar till färjan mellan Helsingborg
och Helsingör.
Saken var den att jag en
gång för många år sedan befann mig i Skåne på ett uppdrag
tillsammans med redaktör A och fotograf E.
Dagen efter var det Lucia
och i stället för att åka hem direkt beslöt de tre kumpanerna att
ta en tur över till Danmark.
För att komma iväg
riktigt tidigt beställde de väckning av portieren. Denne påpekade
då att väckningsanordning finns i varje rum.
– Sånt behöver man väl
vara ingenjör för att ställa in, sa redaktör A.
– Det är mycket enkelt, sa
portieren och började förklara hur man skulle göra.
Men fotograf E, som var
den ende teknikern i församlingen, avbröt honom med orden:
– Det fixar jag.
Sedan gick de upp till
sina rum. Fotograf E ställde in mekanismen för väckning klockan
sju och trettio i såväl sitt eget som redaktör A:s och kåsörens rum och så
sa de god natt till varandra och gick och la sig.
När de möttes igen vid
frukosten morgonen därpå såg redaktör A helt förstörd ut.
– Jag har inte sovit en
blund, sa han.
– Vad nu då, sa fotograf
E.
– Först låg jag vaken och
funderade på vilken knapp jag skulle stänga av larmet med på
morgonen. Sedan gick jag upp och pillade på knapparna så att
alltihop slocknade och då vågade jag inte somna om för jag var
rädd att inte vakna i tid.
– Du kunde väl ha struntat
i att pilla på knapparna och bara låtit det ringa på morgonen, sa
kåsören.
– Och väcka halva
hotellet! sa redaktör A.
– Så högt låter det väl
inte, sa kåsören.
– Det brukar ju vara
larmsignaler så man tror att tredje världskriget har utbrutit, sa
redaktör A. Och kan man då inte stänga av det brukar det börja
bulta i väggarna efter en halv minut och sedan ringer portieren och
skäller för att man väcker alla dom andra gästerna.
– Ja, ja, sa kåsören. Nu
är vi ju vakna i alla fall, pigga och glada och redo för Danmarksbåten.
Fortsättning följer i morgon.
Härlig att se fram emot En få tacka
SvaraRadera