GUD SER DIG!

Ur den gamla boken Prästhistorier saxar jag ytterligare några berättelser:

På prästgården fanns ett äppelträd och det hände ofta att pojkar stal äpplen där. Lite för ofta, tyckte prästen. Han tänkte att han skulle vädja till pojkarnas samvete och satte därför upp en skylt med texten:

”Gud ser dig”

När han nästa dag skulle se om skylten hade haft någon verkan, märkte han att någon hade skrivit något på den. Med spretig barnstil stod det: 
”men han skvallrar inte”.

Torpar-Lasse är beordrad att köra sten till kyrkbygget. Arbetet är tungt, och efter en vecka frågar han byggarbasen:

– Ska det va möcke sten än?

– Ja, Lars får nog hålla på en fjorton dar till.

– Men det är väl ändå meningen att körka ska va ihålig!

Sommarsöndag. Vikarierande kyrkvaktaren, en ung gosse i 20-årsåldern, har blivit instruerad att ta upp kollekten, lämna håven vid altaret samt räkna antalet kyrkobesökare. När han första söndagen lämnar håven vid altaret, hör de närmast sittande en teaterviskning:

– Det är tolv personer i kyrkan i dag, och så två som inte betalade.

Kyrkvaktaren har varit på marknad. Vid hemkomste är han mer än lovligt uppåt och har oturen att i sitt beskänkta tillstånd möta kyrkoherden. Denne låtsas om ingenting.

Nästa morgon går kyrkvaktaren in till prästgården och ber om ursäkt för sitt uppförande. Kyrkoherden förmanar honom:

– Titta på mig! Jag kan också fara till marknaden, men inte kommer jag hem full för det.

Kyrkvaktaren:

– Nej, men det är en annan sak med mig, som är så väldigt populär.

Pastorn, som just talat om för söndagsskolebarnen hur fattigt Josef och Maria hade det, visar en plansch av Jesu födelse.

Ett av barnen spontant:

– Men råd te å fotografera sej, de´ hade di!