ATT RANDA I BLASKORNA

Unga människor pratar så konstigt numera. Men så har det väl varit i alla tider om man tänker efter riktigt ordentligt.

I ett exemplar av tidningen Se från 1966 läser jag om en reporter som går ut på stan för att skriva om ungdomens situation i samhället.

I trakterna av Katarina Bangata på Söders höjder träffar han ett gäng Stockholmskisar som han försöker konversera. Men han har lite svårt att hänga med bland alla egendomliga uttryck som ungdomarna använder. En av dem uppfattar det som att reportern har dålig hörsel och utbrister:

- Du, ni som randar i blaskorna får väl inte ha knäck i lurarna, för då hajar ni ju inte vad folk tuggar.

Ack ja, det påminner om den amerikanske poeten Carl Sandburg som apropå ungdomens slangspråk en gång lär ha uttryckt saken som så

"Det är ett språk som tar av sig i skjortärmarna, spottar i nävarna och gets to work.”

Mer om detta följer i morgon i denna blogg.